HEM
BABEL
FABEL
BLOGG 2013
BLOGG 2014
BLOGG 2015
NOVELLER
PRESENTATION
KONTAKT
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Anpassad för IE 9.0
Startdatum 2013-03-07
Uppdatera 2015-12-31
Webmaster
 

Blogg 2015

 

December

En solig dag var Janicka vid Drottningholms slott och promenerade i parken. Hon passade på innan snön kom till oss. Kanske efter jul, så att barn och sport typer kan testa sina nya skidor eller sportkläder. Det finns nu en stor fritidsindustri och en modebransch så att man kan visa sig i backen i en ”termaljacka” eller med en ny typ av snöbräda. Man behöver inte åka till alperna, det finns populära vinterställen på närmare håll. Janicka har tyvärr inte fastnat för vintersport, men det har varit tider när hon försökte ta sig ner i skidbacken. Fast utan stor succé.

Och hon var inte ensam i parken den dagen. Fast utan någon ny utrustning, bara i en varm jacka och stövlar. Hon träffade några turister som gick kring slottet och ett par som satte sig på en bänk. Hur kunde unga människor bli trötta? Var det mycket firande under helgerna? Eller kom de med något stort kryssningsfartyg och dansade hela natten? Nåväl, man är bara ung en gång så man ska passa på, eller hur? funderade Janicka.

Hon hade inte räknat med att stöta på en hundträff med sina mattar. Själv har hon tidigare haft två jyckar – en pudel och en spaniel. Men dessa hundar hon såg var svåra att placera, de hade nästan samma päls och lika teckning. Hon ångrade sig senare att hon inte frågade ägarna. En sak fick hon klart för sig, att hundarna gillade vatten och fåglar. Precis som hennes springer spaniel. Här i parken var de kort hållna i koppel och ingen av fåglarna skrämdes iväg. Hundklubben kanske dresserade sina fyrbenta medlemmar här? Janicka tänkte på sin pudel som gick på en lydnadskurs före utställningen. Men någon champion blev han inte, men han var älskad som han var och en gullig kamrat.

I början på december kommer varje år flera turister till Stockholm, många som är bjudna till Nobelprisutdelningen. Då kan man se den kungliga familjen delta i festligheterna. Janicka brukar följa allt på TV och läsa om årets pristagare. Hon vill bli uppdaterad på nya rön och utvecklingen inom vetenskapen och kulturlivet. Hon tror att turisterna också uppskattar hur staden är upplyst och pyntad. Främst kring stadshuset där över tusen gäster samlas till en bankett. Vid långbordet med kungliga familjen satt hedersgäster och årets nya pristagare.

Efter den fina middagen bjuds på en konsert och kvällen avslutas med dans. Den enda nackdelen är att gästerna måste hålla viss stil i klädsel och sitta fast många timmar vid bordet. Rena rama pina, tyckte Janicka. Hon var en gång med på konstföreningens fest middag och då uppgick gästantalet bara till några hundra. Hela programmet från Nobelfesten direktsändes så att alla som inte var inbjudna fick följa allting från sin soffa.

  Festmaten har kockar diskuterat med TV-reportrar och visat oss köket och hur man förbereder så många portioner i tre meny delar. Förrätten var höjdaren, tyckte Janicka – en skål med löjrom (nordisk kaviar) på tryffelbädd och dekorerat med äkta guldblad. Huvudrätten följde också ett skandinaviskt tema - renstek med tillbehör. En glassdessert med ”brinnande fackla” var säkert också en höjdare fast Janicka sett den magnifika serveringen redan tidigare år.

Janicka hann inte med någon konsert i kyrkan i år och Luciafirandet fick hon också se hemma. Vilken tur att vi har TV som bringar inte bara nyheter från stora världen utan även kultur och lite roliga inslag till dem som inte kan springa ut och hänga med på allt som man brukade göra som ung.

Senare under advent åkte Janicka till Steninge slott för att ta en titt på årets julmarknad. Vid entrén till storladan fanns ett stånd där två tjejer sålde brända mandlar i socker. Janicka tog lukt in i näsan men stod emot frestelsen. Nötter och mandlar är bra för hälsan, men inte mycket socker, läste Janicka i hälsotidningar.

Hela gamla ladan var full med folk som letade efter julklappar att handla, tittade på hantverk eller bara smakade på godis. Varje år kommer många hantverkare hit med unika saker till bra priser. Och det var mycket att få utforska bland ståndens utbud. En stor gran vid ladans gavel hade pyntats med silverkulor och vaktades av en stor jultomte med många paket. Inte undra på att barn ville komma nära och sätta sig ner vid hans fötter. Kanske blir det något paket för snälla barn att plocka? Janicka undrade vad den modiga tjejen fick av tomten eller måste mamma skaffa ett tröstpris åt sin lilla dotter?

December hör till de mörkaste månaderna i storstaden, trots all belysning. Janicka brukar nu inte röra sig mycket ute i onödan. Det kan bli mörkt snart efter lunch vissa mulna dagar. När snön kommer och ligger kvar på marken blir det ljusare. Men halka är inte något som folk älskar heller. Då blir det långa köer på akuten och sjukhuspersonalen har bråda dagar. Janicka halkade själv en dag och som tur var fick hon inget benbrott, bara en lite knuff i baken och huvudet. Tjejen som gick förbi ville hjälpa henne upp, men det gick bra ändå att resa sig och släpa sig hem. Vilken tur hon hade den dagen trots allt. Sedan dess brukar hon ofta promenera med stavar. Nordisk walking är mycket populärt inte bara hos äldre.

Stockholm ligger inte så långt norrut och Janicka kan inte förstå hur folk klarar sig uppe i Norrland där det finns mörkare och grymmare vintrar. En dag åkte hon till City efter lunchen och då var det redan mörkt ute och stadens största julgran lyste vackert utanför kungliga slottet.

Snart blir det ett nytt år och ljusare tider ska komma, men först ska vi fira jul och äta lite gott och hembakat med våra vänner. Tröstade sig Janicka med och väntade på om hennes småttingar skulle höra av sig. Hon har redan skaffat lite godis och presenter till dem.

Gud Jul önskar Chokladtomten alla goda själar.

 

November

Janicka har vilat sig ett tag efter hemkomsten. Hon har varit med om en hel del och nu gäller det att ta vara på alla minnen från resan och ta igen sig i sin lilla vrå. Hon fick ordna alla nya foton och gallra sina tankar. Hon behövde komma tillbaka till sin vardag och handla lite mat. Det brukar hon göra i närmaste mat-affären. Hon var glad att se några träd som stod klädda i sina guldlöv men det var nu fråga om en kort tid innan allt guld hamnar på marken. Barn tyckte det var roligt att vada i löven som snart kommer att tas omhand. Gamlingar föredrar att promenera på rena stigar och gator.

En dag kände hon sig mogen för en utflykt till Järna, Kulturhuset med den magiska parken som hon brukar besöka ofta på våren eller för att lapa lite höstsolen. Man måste förbereda sig för vintern, tänkte hon. Det gäller att man i tid laddar sin energi och får fräsch havsluft att genomsyra hela sitt väsen in i själen. På motorvägen var det dålig sikt genom dimman och hon började nästan ångra sig och ville vända. Men det vore synd att inte kunna köra dit, hon behövde verkligen tanka nya krafter.

När hon kom fram till den stora byggnaden hade bara kafeterian öppet, och den var nästan tom. Vart har alla studenter och akademisk personal tagit vägen? Har universitets verksamhet flyttats? Janicka kunde inte lista ut det. Programmet för årets sista månader har tagit slut i receptionen. Hon ville inte fråga. Hon hade bråttom och visste att parken ligger kvar och väntar på henne. Det var därför hon körde hit.

Janicka har gett sig ut genom parken, ner till havet. Hon gick på en stig kring stora rödblommande buskar. Något liknande underverk måste man leta runt länge för att se. Hon har stannat till och tagit flera bilder på tibastbuskar. Buskarna hade inga löv kvar, men var överfyllda med små röda bär eller blommor? Vad händer med all prakt när första frosten börjar bita… Det vill inte Janicka tänka på. Hon har hunnit i tid till parken.

Men folk har inte haft tid plocka alla äpplen här. Hon såg ett hav av fallfrukt under äppelträden. Varför tog ingen vara på naturens gåvor? Eller kan det vara så att man gillar fåglar och små djur i parken? Det kan inte vara en sort av naturgödsel som man förespråkar här. Det var lite ruggigt ute i parken, men ändå vackert och givande. Trots annalkande vinter har parkens växter gjort sig bra t ex. nyponen i rosengården och taggiga växter.

Janicka kom ändå till havets strand och såg många fåglar som tränade gruppsim. Eller tog flyttfåglarna här en paus på genomresa till varmare länder? Hon tyckte att det var värt att komma till den vackra naturen i ett ovanligt dagsljus som bristen på sol orsakade. Man kunde knappt se till andra sidan av havsviken och vattnet i parkdammarna speglade nakna träd som en kuliss i en skräck -film. Janickas tankar gick till en dunkel skog i Transsylvanien och en borg där vampyren Dracula bodde.

Janicka var inte rädd, men någon människa kunde hon tänka sig att träffa ute. Kanske bara för att byta några ord med. Till slut fick hon vända och gick tillbaka till den stora byggnaden för att titta in i butiken. Här var bara några nyfikna som beundrade hantverk, både vävda textilier och stickade koftor och leksaker.

Janicka kollade mest på böcker och naturkosmetik. Hon köpte några handgjorda fina tvålar och en kräm till sin väninna, kanske en tidig julklapp?

En dag åkte Janicka till city med sin vän som skulle till kliniken på kontroll. Det var ett tag sedan hon rörde sig kring Konserthuset på Sveavägen. Hon var lite förvånad att man redan pyntat gatorna med juldekorationer. Hon blev påmind att julens månad står för dörren. Julstressen är ingenting för henne, familjen bor långt borta och hon träffar bara några vänner. Stadens största gata var folktät och bland bilar och bussar cyklade flera våghalsiga.

Janicka uppskattade de unga och ännu mer de mogna cyklisterna. Sätta sig på en cykel och vimla i trafiken, det är något hon inte skulle våga sig på. Hon gav sig bara ut på landet eller kring i förorten och det är slut med det nuförtiden. Varje tid har sin tjusning, sägs det och hon letar efter sin topp med ljus och lykta. Men hon kan inte klaga, många ensamma gamlingar har det mycket svårare.

På vägen hem har Janicka sett hur man städar undan det nedfallna lövverket i stadsparken med någon sorts ”parkdammsugare” fast man blåser ihop allt på en hög och lastar på bilen. Det är klart att kratta kan man göra bara hemma sin lilla gräsmatta. Vid ett torg har Janicka fått se en lång rad ungdomar utanför ett hus.

Vad ska de köa här för, tänkte hon. Här finns ingen biograf eller dataaffär som unga brukar lägga sig utanför en dag inför biljettsläppet till en filmpremiär eller några nya prylar. Det var intagning till casting fick hon läsa. Kanske filmas något om unga människor i staden, vem vet.

Janicka var glad att hon har mognat med åren och inte springer på allt och jagar som unga människor allt oväsentligt bara därför att det är inne och man måste hänga med. Livets djupare mening och ”riktiga måsten” klarnar för en med tiden

Evighetsblommor håller länge…

 

Oktober

Janicka blev inbjuden att med sin vän besöka en bekant

 dam i Tyskland. .Det skulle ta bara ett par timmar att bila dit när de redan vistades i ett grannland. Motorvägar är bekväma att ta sig fram på, tänkte hon. Men det visade sig vara en dålig saga i modern tid. Janicka var förvånad att stora bilar och långtradare bara välde fram tvärs genom landet som ligger mitt i Europa. Det går fortfarande tåg mellan länderna, men speditioner kanske erbjuder mera praktiska lösningar för varutransport. Nackdelen blir att naturen tar stryk och människor andas mera avgaser.

Drivmedel är inte gratis heller och det hjälper inte att höja priser, man bara kör och tutar… från ett land till ett annat, tvärs över. De körde genom gamla gränsövergångar nu utan passkontroll bodar. Bara portaler och markering av statsgränser fanns. Några byggnader var från gamla tiden, kanske en restaurant för lastbils-personal eller om det blir någon kontroll för varutransporter.

När de kom fram till Regensburg som är en historisk stad och en universitetsstad, fick de leta sig fram till en adress där deras dambekant bor. Janicka besökte henne för några år sedan och hittade då direkt. Sedan dess har området ändrats mycket genom nybyggda hus, när staden växer så att det knackar i fogarna. De fick komma i närheten av det berömda TV-tornet, men gatorna kring kunde inte föra dem ändå fram. Janicka gick med en karta till en affär för att fråga hur de skulle nå adressen.

- Det är bara att ta sig över till andra sidan bostadsområdet, fick hon till svar. Men har hon förstått rätt? Hon kan ju inte mycket tyska. Det fanns flera nya byggnader som verkade annorlunda.

Hennes vän försökte ringa damen med mobilen, men fick inget svar. Var det fel på batteriet eller det lokala nätet? Till slut fick Janicka idén att promenera genom parken på kullen som hon minns från tidigare besök. Efter några minuter hittade hon till de väl gömda husen i något högre parkgrönska. Hon ringde på vid det rätta huset och fick krama om den kära vännen.

- Inte viste jag att du bor i en djungel numera. Varför har man byggt så många enkelriktade gator här omkring, frågade Janicka. Man har svårt att hitta in. Sen gick de två kvinnorna tillbaka till bilen och efter några kramar och glada hälsningar tog sig alla till parkeringshuset för boende. Det var trevligt att ses igen och småprata över en kopp kaffe och Bavaria bak-verk.

Sedan var det dags att göra en ronda på staden. Första bilden Janicka tog varit den i regnet. En bilkrock med en moped. Janicka tyckte synd om tjejen som halkade på en bilbakdel och fick dra hem sin moppe utan lyse. Nej, på fyra däck ligger man säkrare på vägen, trodde hon mera på.

Janicka kunde inte tro att vädret skulle bli samma som de råkade ut för vid förra besöket: små dugg och mera vatten från skyarna. ( Janicka tänkte på en sång: IT´s never rain in California- fast här skulle man säga raka motsatsen. ”Det regnar alltid i Regensburg”)

De fick trotsa vädret med sitt paraply och tog en promenad genom de gamla historiska stadskvarter som har tagits upp på UNESCO världsarvlista (modellen i metall ses vid den äldsta stenbron).

Janicka med sina vänner tog hissen upp från garaget under teaterparken och såg en grupp studenter posera för sina fotografer vid fontänen. Sedan träffade de flera grupper av ungdomar med läkarmössor och vita arbetsrockar driva på gatorna.

Medicinstuderande återvände efter sommaren till universitet och firade sin återkomst till plugget. Universitet hör till stadens historia liksom gamla kyrkor och många byggnader. Janicka var glad att få komma upp till en varuhusterrass och kunna ta några bilder över staden. Tyvärr kunde man inte sätta sig där mitt i staden med hustak och kyrktorn och ta lite mat som restaurangen bjudit ut. Den dagen kom dit bara några turister för att se sig runt omkring uppifrån. Folk som inte räds några regndroppar.

Lite överraskning bjöd den äldsta stenbron över Donau. Bron var hel inpackad med arbetsskydds nät och gamla statyer var övertäckta med hårdare skydd och liksom inslagna i ett paket. Ska de skickas ut på restaurering eller har sandstenen blivit så skör efter många hundratals år? Janickas vän Lida viste inte riktigt svaret: flera månader till kommer säkert arbeten pågå här kring.

En grupp av studenter har hunnit till bron. De började servera egna varma drinkar och korv vid den stängda uteserveringen och en gammal ölstuga utanför flodbanken. Det var kanske samma folk som Janicka redan hade sett runt parkeringshuset?

När hon såg på ungdomarna började hennes tankar fladdra i huvudet. Hur det än var när hon pluggade och trots alla problem i hemlandet var studentlivet genomsyrat med stark tro på framtiden och egen styrka eller lite tur i livet. Om det inte gick så bra fick man kämpa vidare… Hon saknar idag de åren, den egna opti-mismen och krafterna. Men det var för längre sedan. Människan blir klokare med åren fast det känns som att bli utmattad.

Men lite vatten och gamla minnen kommer inte att spoliera utflykten. Janickas sällskap fick kämpa sig genom gatorna, det fanns mycket att se och beundra.

På Stortorget fick säljare bjuda ut i sina stånd med både frukt och grönsaker med olika sorters svamp. Det var intressant, tänkte Janicka, att man kan plocka så många sorter i skogarna här omkring. Nej, hon vill inte smaka på allt, kantareller och ostronskivling nöjer hon sig med…

Det var nära att hon köpte en keramikfigur i en fin affär. Tyvärr hon kunde inte välja en, alla var ett trevligt konstverk till trädgården eller på en hylla. Den affären gjorde säkert flera turister glada bara att komma och titta på de fina figurerna instoppade i stora blomsterlådor.

Nästa dag när solen visat sig till glädje för alla res glada begav de sig ut till Weltenburgs kloster, ett utflyktsmål för många som kommer med bil eller båt. Donau slingrar sig genom en dal och skapar en vacker men farlig naturbild. Det hände flera gånger att klosterområdet fick ett ordentligt bad, rena översvämningen.

Janicka såg en motorbåt lägga till och släppa av sin last med turister och skolungdomar med lärare. Vid en informationsskylt utanför klostret träffade hon ett par från Oregon som var på en lång släktresa i Europa. De fick prata om sitt hem ”over seas ”och fruns mor i Berlin. Janicka fick berätta om sin släkt och ungdomar som hon besökte. Hon tyckte om att kunna putsa lite på sin engelska och det gick bra.

Sedan gick Janickas sällskap till klosterrestaurangen och satte sig i trädgården. De beställde deras specialitet, en dubbel fläsksteksportion med surkål på en stor tallrik. Något liknande har de inte ätit någon annanstans.

Sällskapet gick efter lunchen runt lite i klostergården och såg på inte bara information om det tusen år gamla klosterbryggeriet utan också att det i en klosterflygel finns idag ett hotell med SPA. Janicka var intresserad av ett kurbad i öl som ska ha stärkande och lugnande verkan. Men det hade hon inte tid med denna gång.

Innan de återvände till staden gick de till klosterkyrkan och såg på konstnärliga och religiösa målningar. Ute på klosterväggen fick de läsa några markerade streck: höjder på tidigare års högvatten, något som Donau är känt för på våren….

Janicka plockade små runda stenar vid flodbanken, en bit av naturen som är så mäktig och urgammal. Trots allt liknar vi människor bara små stenar i stora sammanhang. Livet polerar och slipar oss liksom vattnet gör med berget…

Donaustenar små och höga berg..?

 

September

Janicka har knappt hunnit ta igen sig efter en längre tid med alla sommarens gäster och utflykter med sina vänner. Hon hade trevligt men ingen ledig tid för vanliga sysslor hemma. Nu skulle hon börja packa snart inför sin släktresa. Men det fanns några saker att ta sig an hemma.

Hennes trädgård kom först på tur.  Rosbuskar stod fortfarande i blom och blomrankor slingrade sig vackert vid uteplatsen. Äppelträden gav några fina äpplen och vinrankan pryddes med några druvklasar. ”Ska man så, får man skörda” (”och vattna” tilläger Janicka till ett gammalt ordspråk när hon sommartid farit runt med vattenslangen.) Det jobbigaste för henne var att klippa häcken, det tog henne hårt, fast hon hade elsax.

Janicka har fått se en och annan skörd på sina utflykter runt landet. Fast hennes trädgård drivs i en liten skala, som tur är. Den räcker för att sysselsätta hennes gröna fingrar och påtandet i jorden gör henne lycklig. De plockade äpplena har hon lagt på bordet på uteplatsen och vindruvorna lades i en kartong med omsorg. Det blev en överraskning nästa dag, när hon skulle ta in sin skörd.

Kartongen med hennes fina druvor var lite öppen och många blåa vinkulor hade en mus (eller fåglarna?) käkat upp. ”Jädrans tjuvar” var hennes starka reaktion på eländet. Det var synd att hon inte kunde ta frukten hem direkt. Trastarna brukar hon mata på vintern, men råttor och möss ska hålla sig i skogen hade hon hoppats på.

Janicka har hunnit med ett besök hos trädgårdsmästaren. Hon brukar åka till Ulriksdals trädgård och titta på några nya växter eller kanske köpa något för att plantera innan vinter kommer. Man hade ordnat med självplock i trädgården, inte bara med snittblommor och grönsaker men också med en nyhet - kronärtskockor.

Det var verkligen något att se: ett par rader med ovanliga växter och gröna bollar högst uppe på toppen. Men Janicka fick inte handla någon kronärtskocka. De skulle hinna mogna först, var det skrivet på en skylt. I handelsträdgården brukar hon varje gång hitta något roligt eller få nya idéer att ta med hem. Denna gång var det bara några lökar att stoppa i rabatten och vänta till våren och vad som händer då.

Äntligen var det dags att åka till terminalen och vänta på flyget. Hon hade lite bagage med presenter till barnen. Resan gick bra och det var tack vare att hon var på flygplatsen så tidigt. Hennes flyg kom lite försenat, men hon har inte varit med om att de gick tillbaka en halv timme tidigare än planerat. Kaptenen kanske hade bråttom hem, eller något annat hände som förblir en hemlighet for Janicka. Vad hände med folk som kom i sista minuten till gaten? Fick de låna vingar och hänga efter? Men det är svinkalt på 10 kilometers höjd som flyg brukar dra världen runt numera. Janicka var tacksam att hon slapp det problemet och kunde komma fram med sitt bagage. Hon hade en styrd bilmodell åt Tom i storväskan.

Till sin besvikelse fick hon och barnen inte träffas direkt. Det tog någon vecka till. De skulle vara hemma från skolan med feber och hosta och gå på medicin. Men Janicka fick prata med sina småttingar på telefon. De ska ses så snart all risk för smitta är över. Det visade sig senare att de har vuxit lite till. Var det svår växtvärk som de råkat ut för, undrade Janicka.

Hon fick lite ledig tid då för att göra några rundor på staden som hon tyckte så mycket om. Till hennes regelbundna stadsrundor hör att titta på utsikten från en park belägen längst ovanför floden och från Borgen med vy över de historiska stadsdelarna. Från parken såg man över en stor del av staden och folk brukade sitta på en terrass med servering, inte minst för utsiktens skull.

Janicka träffade flera turister där. En mamma som fotograferade sina barn sittande på höga färghästar, kanske av plast. Hon pratade också med en dam som rastade sina hundar i parken. Det gladde henne att kunna prata med vilt främmande människor bara så där. Hon påmindes om sina resor till England, där det chattades med obekanta utan att någon tog illa vid sig, tvärtom. Folk är vana att konversera.

Hon hade sin kamera i handen och några infokartor som delades ut på gatan. Det hände ibland att någon hjälpsam människa tilltalade henne och frågade om hon behövde hjälp. Nej tack, svarade hon. Jag hittar fortfarande bra i mitt hjärtas stad, fast man har byggt mycket nytt och hunnit fräscha upp det gamla. Nu är staden med ”tusen torn stor och vacker” som det sägs i en urgammal profetia.

Janicka har besökt Borgen, där det kryllade med turister och folk sugna på något ur torgmarknadens utbud. Det var första gången hon såg så många bodar här och försäljning av allt möjligt i matväg och olika souvenirer. Men hon var bara intresserad av dagens liv kring de gamla palatsen, husen och kyrkorna med anor. En utsikt över staden liggande där nere kring floden och de delar som reser sig långt bort på kullarna är ett måste för henne att komma och beundra. (Det fyller henne med en varm känsla som att komma hem igen.)

I en stor park nära borgen har hon vilat sig lite och njutit av en solig dag. Hon har blivit överraskad av hur många turister som fortfarande besöker staden och promenerar i parkerna. Här bjuds de på många vackra bilder och dessutom underhållning, t ex några lindansare försökte visa sin konst, men saknade publik. Folk som kommer hit vill se stadens historiska byggnader och vila sig i parken en stund. Andra vill gå på krogen för lite mat. Men det sista slipper Jannicka, hon har flera vänner kvar i staden som gärna tar hand om henne.

En dag begav sig Janicka ut till City med spårvagn och Metro (som tunnelbanan kallas här). Hon steg av vid ett Representationshuset och följde en huvudgata till största torget (V-platsen) i staden. Här hade man placerat ut flera bodar med torghandel, kanske en ny sensommartradition, undrade Janicka.

Trots att denna dag var lite mulen och regnig fanns många turister och även cyklister på gatorna. Men Janicka hade glömt sitt paraply och fick snart återvända tillbaka till huset. Hon var ändå glad att kunna ta några foton och såg en nyhet. Mobilier - något som kommer att byggas vid flera hållplatser i City.

En tjej berättade för henne att man kan låna cyklar och få digitalinformation på en monitor. Även WIFI och batteriladdare för mobiler finns i den nya kiosken. Bravo, den nya tekniken hinner snart ut på gatorna, skrattade Janicka och den trevliga tjejen med.

Janicka var på väg till Metro och gick trots duggregnet över gatan för att utforska en mystisk vit svamp vid spårvagnstationen. I svamppaviljongen visades en utställning med en modern konstnär, Mercier, men hon hade inte tid att gå in. Kanske senare får hon återkomma.

Äntligen var det helg och fritt fram för att göra en utflykt med Lucy och Tom. Barn ville gå till tivoliparken med nya attraktioner och gungor som snurrande på en hög pelare. Janicka tänkte att en Eclipse i Stockholm skulle de kanske gilla, men vem vågar snurra så högt? Är det något för små barn, hon var mycket tveksam till det. Som tur var, köerna till tivoli parken var långa och vuxna fick övertala ungarna att åka till IKEA och ta lite mat. Där finns också ”eldorado för barn” - en spännande lekstuga.

 

Janicka gick runt i affären med Lada och Lucy som började tänka som en ung dam men Tom har blivit parkerad i ”lekstugan”. De hittade flera saker att komplettera sitt hem med. Vilken tur att bilen stod utanför på parkeringen. Allt kunde stuvas in för att åka hem och ta lite kaffe och choklad med bakverk. Janicka överlämnade alla presenter och var lättad över att jumpern passade Lucy och annat färgglatt under. Hon har ju redan storlek S, fast hon bara ska fylla 13 år. Tom var glad för sin Volvobil, men batterier till konsoler skulle bytas för att få lite mera fart på den. En polisbil ska köra och tuta för full rulle...

  Janicka planerade en utflykt till ett slott på en kulle vid två av de största floden i landet. Tyvärr skulle kanske Lucy spela squash den helgen. Hon har ofta träning eller tävlingar utanför staden på helgerna. Det är nyttigt att ungarna håller på med något sunt, tänkte Janicka. De får inte bara sitta hemma och glo i sina mobiler….

Det visade sig nästa helg att Janicka med sin vän fick åka utan barnen. Den planerade utflykten till slottet och konditoriet kunde inte övertala ungarna. Nu hade de ägna intressen och sysslor att fylla sin fritid med.

Janicka var lite förvånad att inte bara bilburna turister kommer hit. Men många familjer och ungdomar tar sig runt på cykel. Nu börjar det vara populärt här i landet också. Flera cyklister har i grupper besökt slottet. Den som orkar ska trampa på... och värna om den rena luften. Synd att Janicka är en mogen pensionär och lite vimlig med åren.

Hon tittade på vinodlingarna kring slottet och såg att druvklasarna hängde kvar. Kanske blir sen plockning bättre till årgångsvin, vem vet. Det är en hel vetenskap kring vinframställning. Hemma har hon bara två vinrankor och skörden blir snart uppäten. Janickas intresse för vinrankor började gro på en resa till Frankrike och med vinprovsmakning hos några berömda vinodlare med gamla slott och anor. Champagnes ”far” var enligt historien munken Dom Perignon på 1700-talet i ett kloster i trakt Champagne. Kungar och adliga fick trakteras med ädla drycker till sina banketter. Vilken tur att folk numera kan handla något enklare mousserande viner.

Janickas kulturliv fick blomma ut lite här i staden: En kväll på komediteatern Sema och en matinékonsert på ett populärt slottskonditori kunde hon inte avstå från. Nu har hon tid med flera trevliga besök och kan ge sig ut för att njuta i gott sällskap.

Janicka fick en dag besöka en handelsträdgård för att titta på fröpåsar och köpa blommor till familjegraven. Hon var lite förvånad att man hade dekorerat entrén till trädgården med pumpor till skördefesten och en vagn med hö från en gammal gård. En häxa med en bubblande kittel och pumpor välkomnade folk vid entréns andra sida. Men halloween kommer kanske om någon månad - här är man ute i god tid, tänkte Janicka. Hon undrade hur man gjorde för att få det att blåsa ur kitteln. Det var synd att Tom inte var med, han skulle säkert försöka komma på det.

Hälsningar från Prag...

 

Augusti

Augusti är här och det stora äventyret går av stapeln...

Janicka välkomnade sina vänner hemma och visade stolt sina planer för deras gemensamma utflykt till Gotland. De har knappt hunnit vila sig efter sin resa från utlandet men allt var redan förberett och tiden var knapp. Det gällde nu att hinna med båten från Nynäshamn och köra till den östra sidan av ön för att hämta husnyckeln. Som tur var har Janicka redan tidigare gästat ”bondstugan” och sett sig lite runt på ön. Hon hoppades på att Anicka och hennes man kommer också gilla naturen och de många historiska spåren på ön.

Bilköerna i hamnen var långa och i flera filer. Janickas sällskap kom i lagom tid innan man fick köra ombord. Familjer med barn och hundar rörde sig kring bilarna (de ville förstås inte sitta stilla, allt i hamnen var så intressant). Några killar tog fram sina fällstolar för att kunna sola sig bredvid bilen under väntetiden. Inte en minut ska slarvas bort, nu gäller det att njuta av det fina vädret, tänkte Janicka. Hon öppnade bildörren men satt kvar med vännerna, de fick spara på krafterna i sina ben och behövde inte ta med sig möbler. Allt väntar på dem i sommarhuset.

På båten var alla numrerade sittplatser upptagna, det var första vinst med Jannickas planerig: att sitta framme i båtsalongen med utsikt. Några barnfamiljer fick njuta av en sensommarutflykt och många ungdomar passade på att åka och bada innan skolan började igen. Det verkade nästan som att hela klasser gjorde en sista minutens båtutflykt, utan att kunna sitta bekvämt på resan. De satte sig i en ring på golvet och spelade kort. Resan tar bara ett par timmar.

”Bondstugan” är egentligen ett fint hus för sommargäster med flera rum, öppen spis och fullt utrustat kök inklusive en altansittning. Huset heter ”bondstuga” kanske för att någon bonde byggt det i en storlek och stil som hans egen gård: modern och bekväm. Det ger besökaren en lyxkänsla och inbjuder till att kunna ligga vid närmaste badstrand eller ta några skogspromenader. Grannar finns där lite på avstånd, så man kan verkligen njuta av naturen i tystnad och utan stadslivs tempo. Man fick en känsla av att huset smälte in i gräset som en svamp vid skogsbrynet. Närmast kom många studsande vildkaniner, något som säkert små barn gillar och kan ses överallt på ön.

Hela Gotland har en gammal historia, intressanta byggnader och fler unika natursköna platser. Det var ett fullspikat program som Janicka hade lagt fram för sina vänner att hinna med på ett par dagar. De gav sig först iväg till södra udden, direkt efter att deras väskor lämnades i huset. Men man fick först knäcka en nöt:det var lite svårt att lista ut koden till nyckelboxen för att kunna komma in. Ett par telefonsamtal tillkallade självaste bonden, hyresvärden med fru. Lite tips om matställen och frukost mat i kylen fick man gratis och de kände sig genast varmt välkomna.

Sedan tog de sig snabbt till Gotlands södra udde med en hög kommunikationsmast på berget och med Hoburgsgubben. Det var som att komma till världens ände. Här har man på 1800-talet brutit kalksten (även finare marmor) och levererat till flera av Stockholms palats. Idag vittnar bara ruinen av industristenhuset bakom staketet och en skylt med turistinfo om gamla tider. En bit härifrån finns en av de högsta fyrarna på ön. Kommer man hit senare på eftermiddagen ser man bara havet kring sig och solen som kan börja bada i havet. Det är en härlig och upplyftande upplevelse, man känner sig nästan fri som en fågel och vill pröva om vingarna bär.

När de kom fram gick solen ner vid horisonten och hängde ovan havsytan. Tyvärr blev det lite sent för att hinna med ett havsbad. Det fick solen göra istället och Janicka blev lite ledsen när en punkt rycktes ur programmet. De fick istället för ett dopp ta fina bilder och njuta av utsikten.

Vi måste passa på och bada nästa dag lovade Janicka sina vänner. Stranden ligger så nära huset, bara på gångavstånd, hade hyresvärden förklarat.

Nästa morgon drog sällskapet ut på en rundresa och siktade på norr delen av ön. Först var det en kuststräcka och naturpark med raukar, så kallas strandpelare eller stenformationer.

På parkeringen såg Janicka en gammal bil från Österrike, kanske en ambulans eller likbil? Vill man köra en stor ”Mersa” kan man bekvämt campa med den också, har Janickas sällskap godkänt gamla bilen.

Naturparken är full med raukar och påminner närmast om ett månlandskap eller ett zoo med förstenade djur eller figurer av olika storlekar. De har blivit till för flera tusen år genom att kalkreven (inneslutande havsdjur som musslor och koraller) av havet och vinden eroderat eller bildat grottor. Vid strandkanten visade Janicka sina vänner en av de största raukarna….

Lergraven var ett intressant ställe de fick undersöka och vila lite vid en vik med fiskrökeri och servering. Det är klart att de tog både sill och lax till lunchen ute direkt vid havet. Lite rökt makrill inhandlades också. Vem vill laga mat eller äta inomhus på en restaurang när man får insupa och fylla lungorna med den fina havsluften? Uppe på holmen kollar några raukar in en torrlagd gammal rysk ubåtstorped som ligger vid serverings huset.

Serveringen var av det enklaste laget. Man fick sitta i trädgårdsstolar på stranden, men fisken smakade mums, inte varje dag kan man njuta av färsk vara hemma.  Här hade man en båtbrygga för folket som kom havsvägen.

Ön är rik på kalksten och på norra delen vid Slite finns idag en stor industrianläggning: Cementa med handel till utlandet, mest sjötrafik. Janicka åkte runt med sitt sällskap och visat ett stenbrott och cementfabriken. De fick beundra den kolossala anläggningen som är Europas modernaste och mest energisnåla fabrik för tillverkning: från kalkstenbrytning, krossning och malning. Vidare i ugnen omvandlas materialet till hårda kulor, klinker. Till slut mals klinkersmaterial med tillsatser i cementkvarnar och förvaras i cementsilos för att kunna lastas på speciella båtar eller bilar.

Det fick de läsa på informationsskyltar och tog några foton. Bilen fick ett lite vitt skikt på taket och karossen, det var som souvenir från ön. På hemväg såg man flera bilar som varit på Gotlands norra del – de var också sockrade med vitt ”strössel”

Från Gotlands norra spets går färja till Fårö. Regissören Ingmar Bergmans hus har förvandlats till museum. Det kunde tyvärr inte besökas, sällskapet ville komma tillbaka till stugan och bada före solnedgången…

Besök på Skansen (en park med gamla hus och lador) med servering gav lite vila med en fikapaus.

Sällskapet gav sig vidare till kusten med öns högsta rauk, Jungfru, på en klippa vid östra sidan.I vattnet nära stranden kunde man hitta fina stenar med inneslutna sjödjur och fågelfjädrar…

Den hösta rauken (nära 30 meter) heter Jungfru och är omspunnen med en urgammal kärlekssaga. Enligt sägnen har ett ungt förälskat par tragiskt omkommit när de störtade från denna klippa ner i havet och försvann i vågorna. Vid natur -reservatet finns idag fiskestugor och sommarläger med rester efter midsommarfirandet.

Det vore något att uppleva här, berättade Janicka. Hon brukade på midsommar besöka firandet med musik och dans kring midsommarstången.

På vägen tillbaka till sommarhuset hittade Janickas gäst (som blivit utsett till expeditionsledare) på sin karta ett ställe med en gammal järnvägsstation och ett tågmuseum. De fick göra stopp och undersökte järnvägstation, tåg och dressiner. På vissa tider kunde man låna dessa eller åka ett historiskt tåg. Men det fick de inte tid med.

Den dagen, sent på eftermiddagen, har sällskapet hunnit med sitt fantastiska bad… vid den vidsträckta och folktomma stranden, något som man inte kan njuta av varje dag. Janicka kunde även ta några ovanliga bilder som hon var glad för. Enda tråkiga stunden var när Janicka med sina vänner hittade ett dött havsdjur. En säl låg bland stenbumlingarna på stranden.

Sista dagen lämnades sommarhuset i det perfekta skick de fick låna det i och begav sig tillbaka mot Visby tvärs över ön. Äldsta kyrkan på Gotland finns i Bro med vackra målningar och konstskatter, nästan som folkmuseet.

Hade de mera tid på sig kunde utsikten från tornet kröna utflykten, men kanske nästa gång…

De styrde mot Visby för en stadsvandring och lunch på en bra krog. Kanske det kommer att kröna hela resan, hoppades Janicka på.

På vägen körde de förbi några stora gårdar med får eller kor på beten. När de passerade en stor skördemaskin undrade Janicka om bonden hade moderniserat sin maskinpark, men var kan en så stor maskin parkeras? Det kunde Jasnicka inte få svar på.

 Visby är en gammal Hansastad från medeltiden, ett forntida handelscenter med betydande hantverk och sjöfart. Staden har fått vackra grindar med stenhus och flera kyrkor, varav några raserades av fienden. Hela staden omringades med en mur och flera torn för att skydda invånarna.

Än idag finns stora delar av stadsmuren kvar med några torn. Här brukar man ordna musikfestivaler och politiska möte på sommaren.

Restaurangen var sista höjdpunkten på resan för Janickas sällskap. Ett populärt ställe med en terrass på taket. Vilken trevlig utsikt serverades till maten, nära Storkyrkan och gamla stadskärnan med vackra hus och rosbuskar och andra blommande växter. På landet fyllde stenkyrkor en kulturell och religiös uppgift men också skydd mot fiender och starka naturkrafter som eld och oväder kunde svepa över.

Janicka såg på vägen till hamnen en uteservering med pool, där folk badade eller bara satt kring poolen för att till sista minuten njuta av sommaren på ön. Men det fick inte Janicka, vännerna var inte pigga på en pool efter sitt havsbad och var angelägna att köra in på bildäck för att vila sig i de bekväma fåtöljerna i salongen. Då återstod det bara resan hem och att smälta alla intryck och bilder i minnet.

Janicka var glad att alla fick något fint med sig i bagaget. De vill kanske om några år återvända dit?

 

Juli

Janicka har gett sig ut till Västkusten igen….

det är värt att återvända till ett av de mest populära ställena i landet. Hon kommer ihåg att slutet på juni är den bästa tiden här innan stora mängder båtfolk och andra soldyrkare väller in över kusten och stränderna. Havet och kusten med flera vackra fiskelägen och otaliga öar och skär väntar på många semesterbesökare. Hon hade tur att hinna med resan den sista helgen före en stor invasion. Det har sina fördelar att vara pensionär och kunna anpassa sin almanacka. Det enda hon tycker inte gillar är den långa resan som tar flera timmar, tvärs över landet. Men det finns flera ställen på vägen för att ta en matpaus eller kafferast. Janicka gjorde en paus på en hamburgerrestaurang.

En hungrig bilförare bjöd på en uppvisning i hur man med ett enormt ”mobilhome” kan fastna utanför restaurangen. Att man inte ska köa vid matluckan med ett så stor åbäke fick föraren inte klart för sig. Säkert lånade han sin farkost strax före semestern för att testa. Vilken tur att ingen tog skada, varken bilen eller byggnaden. Men åskådarna som åt vid den närmaste glasväggen ville skydda sig och pustade ut med lättnad när allt slutade väl.

Janicka med sin vän körde förbi SAAB:s och Volvos fabriker som fick genomlida flera svängningar på marknaden. Detta påverkade hela området här omkring. Storhetstiden för bilindustri i trakten är över. Tidigare fick det stora varvet läggas ned och idag reparerar man bara några tankbåtar här. Hon tog in på samma hotell som förut, spa avdelningen fanns kvar liksom en frukostbuffé utan like. Men det bästa av allt här är att man känner sig så ompysslad och får njuta fullt av naturens gåvor: fräsch havsluft och färsk fisk.

Vill man vara på den säkra sidan med vädret, så här tidigt är havet inte badvänlig, då badar man i inomhuspoolen eller i jacuzzin. Janicka tog några svängar varje kväll efter utflykten i poolen. Hon beundrade en gråtrut som kalasade på matrester efter badfolket på verandan och det var nära att han fick bada med. Eller var han bara törstig? Kan du alla havsdjur?

Janicka har också njutit av en räkmacka på balkongen. Hon beundrade en fantastisk utsikt över havsinloppet till staden och den höga bron. Det händer hela dagen något intressant ute, men hon ville också resa lite efter kusten. Hon skulle ge sig ut på den höga bron som syns från hennes rum både dag och natt eftersom den är pyntad som en julgran.

Uddevalla ligger på mitten av Västkusten, så att man hinner på ett par dagar via kustvägen besöka Tanum, Grebbestad (där Janicka inhandlade både fisk och räkor till bra priser i en fiskaffär), Smögen och Fjällbacka. På södra sidan besökte hon Tjörn med några öar och fiske orter.

Janicka kollade så att sjöräddningens moderna båtar och traditionella fiskebåtar fanns på plats vid kajen eller vid varje större brygga. Man har förberedd sig för att kunna välkomna alla semesterfirande för en trygg och skön sommar. Det är bara väder och naturkrafter som människor inte rår riktigt över. Men det finns krogar och andra saker att göra: för trötta fötter och barn turist tåg, barnaktiviteter och massor med glass och godis i varje kiosk. På många ställen får man låna elcyklar eller mindre båtar.

På vägen hem fick Janicka göra en avstickare. Hon ville besöka ett gammalt slott byggt på medeltiden. Vid Lidköping fick hon svänga till Läckö, ett välbevarat slott som kungen Gustaf Vasa med familj övertog från Skarabiskopen enligt historien. I dag ordnar man sommaraktiviteter för både vuxna och barn i slottet och parken. Men det hade inte Janicka tid med, hon skulle återvända hem till sina rabatter och kolla om torkan inte var för svår…

Snart var det dags för Janicka att förbereda sig för den lilla tjejen. Ett besked har kommit om att Tina äntligen ger sig ut på den långa resan för att hälsa på sin gamla moster. Janicka var imponerad och lite orolig med. Tina är en tonåring som vågar sätta sig ensam på en buss och resa nästan hela dygnet. Dagen Tina skulle hämtas i terminalen var bussen aviserad först med ett par timmars försening, men sedan visade sig att bussförarna tog sig fram till slutstationen bara en halvtimme senare än planerat. Var dåligt väder orsak till försening??

Det var tur att Janicka fanns på plats och fick hämta hem den lilla världs fararen hel och utan en skråma. Janicka gillar att Tina liksom hon själv är orädd att ge sig ut och upptäcka den stora världen.

Hon plockade fram sina presenter åt Tina, gjorde i ordning ett rum och planerade för utflykter. Det gäller att hinna med det bästa och mest sevärda, men vad är tjejen intresserad av, tror du? Vi får väl se hur det blir, tänkte Janicka. Vi har bara ett par veckor tillsammans och tiden går snabbt när man har trevligt. Redan på vägen hem åkte de till Drottningholm för att visa kungens slott och den stora parken.

En annan dag åkte Janicka med henne till Kungliga slottet i city och Djurgården för att se staden från Kaknästornet.

När de varit ute på sina upptäcktsresor har Janicka lite svårt att hänga med Tina som är idrottare och har långa ben. Det visade sig att natur och historia är sådant som hennes tjej är mest intresserad av, men efter löpning förstås.

Vid Sergelstorg har några mormoner från Nevada (som varit på sommarläger i Uppsala) målat livets träd på plattan och pratade vänligt med folk. Janicka berättade att hon planerar en utflykt till Uppsala med Tina och kommer kanske att besöka deras kyrka. Tina behöver öva på sin engelska..

De fick bråda dagar med besök på Historiska museet med Vikinga guldskatten, Nobelmuseet och Gamla stan som var ett måste. Tina frågade om stadens nya arenor vid Globen när de åkte förbi.

Gröna Lund med Tivoli har de sett bara utifrån och liksom Skansen. Kanske nästa gång kommer detta på tur, hon vill kanske återvända hit?

Tina gillar mest hundar (hon har själv två sheltie hanar för agility tävlingar) och blommande växter. Gamla hus åkte de att titta på i Sigtuna på väg till Skokloster.

De hade med sig paraply på sina turer, regnet var ofta med på dagordningen, i alla fall som skurar.

Tina tyckte mest om en resa till Uppsala universitet och Gamla Uppsalas gravfält med Naturhuset. Där fick hon adressen till studentinformation för att få mera på benen för sin skoluppsats i historia.

En molnig dag bar det av till ett stort slott i Mariefred. Gripsholm är fyllt med historia och kulturskatter. Slottet är alltid välbesökt och folk som inte vandrar inne måste göra en sväng i parken.

Tina tyckte om växthuset och fina blomsterrabatter, något som Janicka uppskattade. Då har du några intressen i blodet som jag, fick hon ur sig. Men sedan kom en annan visa: Tina gjorde inte bara en sväng, men hon visade Janicka hur man tränar före ett lopp. Det imponerade enormt på henne, hon som själv inte är någon sporttyp.

Ett foto från en tävling är något att ha framme när man funderar på livets mål och ens styrka, tänkte Janicka och peppade upp sig med ”kan du, kan jag, men hon är gammal nu, nu är det kört, eller??”.

När de var på väg hem hängde ett oväder med åska över motorvägen och regn piskade bilrutorna så det blev mörkt och de hade dåligt sikt. Närmare staden hade köer bildats i alla filer till så hög grad att man varnade på bilradion om stopp på samtliga infartsvägar. Folk fastnade i bilköer i flera timmar eftersom ett par olyckor hade inträffat och polis och bärnings bilar hade svårt att komma fram och hjälpa till. Det blev riktigt kaos och Janicka var illa till mods, men hon ville inte visa det, så klart.

Tiden gick och de kunde inte vänta längre med att pröva badplatsen. Sista dagarna före Tinas avresa gick de till närmaste sjöstrand för att pröva badvattnet. Janicka var lite ledsen för att värmen inte var tillräcklig för att Tina skulle kunna ta en riktig simtur. Men då får det bli nästa gång hon kommer och hälsar på. Sommaren här i landet är lite osäker med värmen, och regnvatten behövs också i naturen...

..och vi behöver vår blomstertid !!

 

Juni

Sommartiden är så härlig …

det händer så mycket denna månad. Först får vi några helgdagar att fira och den fina midsommaren då inte bara solen står högt på sin bana. Många av oss har längtat efter den finaste årstiden. Snart kommer semestrar med välförtjänta ledigheter. De som jobbar hela dagarna utanför hemmet vill pusta ut vid stranden eller röra sig ute i naturen. Många åker på utlandssemester för att jaga riktig värme.

Men Janicka tycker numera att sommaren är finaste tiden här hemma, om möjligt då vistas ute på landet. Hon har prövat på både badsemestrar i varmare hav och turistat i städer med spännande gammal historia. Det är så många sevärda ställen i världen och man behöver inte underkasta sig strapatser för att se t ex staden Machu Picchu eller karneval i Rio de Janeiro. Vilken tur att hon nu i TV kan följa fina naturprogram från Sydamerika, en kontinent hon har inte besökt.

Men nu för tiden är hon mera försiktig med långa resor. Samma gäller för att grilla sig ute för att inte göra saken ännu värre. Det har visat sig spår på hennes händer: solen lämnade flera pigmentfläckar, trots allt sol lotion hon kladdade på. Janicka tänker nu på sina små tjejer om de är försiktiga ute. Ingenting ska man överdriva. Man har bara en hälsa och en kropp att vara vän med. Ack jo, det är inte roligt att vara en gammal och lite klokare människa!!!!

När Janicka åkte förbi en skola såg hon många elever på skolgården och undrade när hennes små tjejer får ledigt efter skolavslutningen. Blir det något beröm hemma också för examensresultaten? Då kommer de kanske och hälsar på henne snart?

'

En dag såg Janicka en kille som klättrade i den stora skräpiga pilen i närheten av hennes grind.

Efter några soliga veckor - något som många uppskattade – men inte heller hon tänkte på att jorden snart torkar ut och gräset gulnar i parkerna. Några gamla pilar på området har börjat se lite trötta ut. Trädgårdskillen skulle kapa några grenar. Han var visserligen säkrad med en lina, men det såg ändå lite vågat ut. Han hängde farligt i tärdkronan med en såg när han kapade de torra träd delarna.

Janicka varit och hälsat på en väninna, de satte sig en stund ute i trädgården med en kopp kaffe. Det var tidigt på året för att fälla upp ett parasoll. Hon har tagit foto på det fina stenpartiet med en plaskdamm för vita gäss och för trollen. Väninnans barnbarn tycker om att sitta ute och äta glass hos mormors troll. Det var synd att Janicka har en så liten gräsmatta hemma och bara någon blomsterrabatt vid husväggen. Hon har tillräckligt med jobb med att vattna och sköta om sin gröna oas.

Janicka åker ofta till Djurgården. Där finns alltid mycket att glädja sig åt i parken, alltså utöver den fräscha havsluften. Många stadsmänniskor kommer hit för att koppla av eller vara med något på ordnat evenemang. I reservatet häckar skyddade fåglar som plaskar i lilla sjön.

På en parkstig träffade hon ett bröllopssällskap som fick posera för sin fotograf. Det var länge sedan Janicka med hela familjen fick närvara på en av sina tjejers bröllop. Många inbjudna gäster var med på middagen i ett berömt slottsvärdshus. Nu är bara gamla minnen kvar, äktenskapet sprack och tjejerna har inte sin pappa hemma.

Hon åkte förbi stora båthamnen och såg en stor engelsk kryssare på besök igen. Båten var större än hamnbyggnaderna med höga kranar. Men detta var inget för Janicka att följa med på en kryssning. Flera tusen turister samsas på en lyxkryssare flera veckor för att kanske komma världen runt??

På vägen hem fick hon se hur det största bygget i Norden framskrider: ett gigantiskt värmeverk blir snart redo att leverera värme till flera stadsdelar och får bränsle direkt från hamnen.

Äntligen har det kommit lite regn och naturen fick sin gröna kappa tillbaka. Trädgårdsmästare fick hjälp med bevattningen och Janicka slutade trixa med slang och vattenkannor. Efter regnet visar sig solen på flera håll och fina regnbågar syns på himlen. Inte undra på att just regnbågen har blivit symbol för en bro mellan människor. Något så färggrant och skört ska stimulera oss att försöka bli en bättre människa. Vilken tur vi har att naturen oftast sköter sig själv och inte glömmer oss stackare.

Årets stora hit följde Janicka dock bara på TV: det senaste bröllopet i kungafamiljen, det mellan prins Carl Philip och folktjejen Sofia. Det var inte så länge sedan prinsessorna Victoria och Madelene gifte sig med ännu större pompa. Många prominenta gäster fanns på plats och folkmassor uppvaktade utanför slottet eller vid kyrkan och vid kortegen genom staden. Folk gillar stora tillställningar där man får drömma sig bort till en sagovärld för en dag….

 Till en idealbild för sommaren hör en stuga vid en sjö och en liten båt. Vem vill inte fly bort från vardagen? Janicka nöjer sig med att pyssla om sina blommor i rabatten ......

....eller sätta dem i en vas på bordet.

 

Maj

Med Valborgs firandet ...

välkomnade folk den fina månaden maj och våren som alla väntat på. Janicka var lite trött efter sin långa resa och nöjde sig med TV- kvällar hemma. Det var så mycket hon fick ta hem i bagaget, så mycket att tänka på. Livet har inte gestaltat sig så trevligt och inbjudande så som hon har önskat sig. Med åren kommer man att bepansra sig med mera tålamod. Hon brukade säga som sin gamla moster: ”det som inte dödar dig det stärker dina krafter.” Eller försöker hon peppa upp sig med: Det som inte går att ändra på, det måste man bita samman tänderna för och invänta bättre tider. Men hon har inte längre hela livet framför sig, hennes tid är knapp nu. Hon har börjat se tillbaka. Ur minnet tar hon fram de trevliga stunder som livet skänkt henne. Man måste vara tacksam för varje liten solglimt, när åren börjar gå snabbare. Därför söker hon sig till ställen med fin atmosfär

Hon var så glad att också i år hinna se ett hav av körsbärsträd i city, något som pryder storstaden och samlar många naturälskare. Ett otal turister plåtar de blommande träden och folk sätter sig en stund och bara njuter av ögonblicket. Ett reporterteam från Tv har varit på platsen och gjort sina inslag. Det var spännande att se hur de jobbar i fält. Det är klart att Janicka tog några bilder också på stämningen där. Men det är naturen själv som målar de vackraste tavlorna.

I parkerna började en grön matta breda ut sig, buskar och träd vaknade till och fågellivet tog fart.

Nu kom den tid då man kunde röra sig mera ute och leva om precis som naturen gör det. Janicka passade på och gjorde ett par besök på de ställen hon tyckte mest om. Djurgården var ett av dem. Där kan man promenera raskt eller sätta sig på en bänk och bli på bättre humöret. Det gäller att försöka smälta in i bilden. Det gäller att hitta sinnesro. Människor är en del av den stora världen och ska värna om sin moder natur.

Hon tittade på hägerfamiljerna som byggde sina bon uppe i trädkronorna. Några hade samlat sig nere vid sjön och letade kanske efter mat. Det behövs säkert mycket fisk för att ungarna kan växa till sig och snart stå på egna ben. Hur får hela familjen plats i boet? Det fattar inte Janicka.

Hon fick också mata några änder som tanterna brukar göra. En and hona kom nära för att kunna äta direkt ur handen, det var som på en cirkus, tänkte Janicka. Men hon vågade inte upprepa samma trick.

Det var rena kuren för det sköra hjärtat att kunna besöka de natursköna ställena. Vid Djurgårdskanalen hade båtfolket börjat köra med sina båtar, både stora och små. Janicka träffade också på ett brudpar med sin fotograf. Här får man säkert fina bilder att minnas många år framöver.

En ryttar- grupp med ungdomar körde förbi Janicka på bron. Det är något hon inte vågat sig på, fast hon tycker om både hundar och de fina hästarna. Men sätta sig uppe i sadeln är något annat.

Man hade ordnat en ryttartävling men Janicka fick tyvärr inte hänga med, hon skulle hem. Det är inte varje dag man kommer så nära hästar. Polisen deltog i hästtävlingar och det gjorde några tjejer med. Janicka gick förbi dem när hästarna lastades av trailers. Hon tyckte om deras sätt att hantera så fina djur och förbereda sig inför tävlingarna.

En annan dag gick Janicka på strandstigen och beundrade en stor kata-maran som seglade i vinden. Hon trodde att en katamaran - som har två båtskrov - går stadigt. Men varför kom ena långsidan av ett skrov en bit ovanför vattenytan? Det var lite vågat att manövrera båten så att den nästan välte och det jättestora seglet lutande snett över vattenytan. Vilken tur att Janicka håller sig på fastlandet. Därifrån kan hon följa båten som gick förbi hamnen för Finlandsbåten. Det var ingen fara för att den modiga besättningen skulle hamna i vattnet här.

Janicka såg i närmaste center en sammankomst med familjer med barn. Någon förskola hade ett program för mindre barn och det blev poppis förstås. Att kunna samlas på torget under helgen och visa sina föräldrar hur man leker. Hon undrade om det bara var ett reklamjippo eller barnteater. Men hon fick inte svar på detta.

Janickas trädgård började vakna till liv med och hon blev glad bland sina påskliljor och hyacinter. Den lilla gröna plätten hon brukar ansa och vattna ger mycket glädje också åt hennes bekanta. Hon brukar alltid ha med sig liten blomsterkvast eller bytesfröer. Det enda som börjar bli jobbigt är att klippa häcken och äppelträdet. Det känns i ryggen någon tid efteråt och mycket mer än gamla gympapass...

Låt naturen blomma länge…

April

Janicka gav sig ut på en släkt resa....

i slutet på mars, lagom för att bevittna en solförmörkelse, något som händer sällan på våra breddgrader. Fast hon var mera nyfiken på sina små godingar, hur de trivs i skolan och hur det går för dem i det nya hemmet…Media har informerat när vi ska följa det sällsynta fenomenet på TV eller ute på själva himlen. Hon behövde inga färgade glas när hon tittade vid fönstret den dagen. Hon ville betrakta både soluppgång tidigt på morgonen och solen som gömde sig delvis eller nästan helt en stund mitt på dagen. Tyvärr har hennes kamera inte kunnat följa detta hela vägen. När solen leker kurragömma med vår jord, då är det något att hurra för, tänkte Janicka. Men något liknande brukar månen göra varje månad, när den cirklar runt jorden och ”lägger sig till sängs på dagen” som det sägs i sagorna. Folk gör inte mycket av det som händer i det vanliga livet. Alla har sina glada stunder och sina vardagsbekymmer att ta hand om. Och himlakroppar är så långt borta ifrån oss - som tur var. De låter oss för det mesta sköta vårt liv i lugn och ro….

Staden har alltid vid denna tid på året varit ett välbesökt turistmål. Fast våren har ännu inte hunnit bidra till den sköna bilden med all grönska i naturen. Men folk fick känna i luften att det snart kommer att bli varmare och staden blommar upp. Den historiska Pragvåren kommer att ge sig tillkänna ute på staden i år med. Janicka var ute och kollade på några ställen som hon tycker mest om i ”hennes hjärtas stad”.

Det gick inte att undvika det stora turistflödet på gatorna i city. Det välte bokstavligen en stor flod över bron – nej inte vatten från Moldau – utan nyfikna människor från alla möjliga världens håll… Den som inte gick över Karlsbron (en av de äldsta i Europa) kan inte säga att han besökt stadens historiska del och sett sig runt i miljön från gamla tider fram till de modernaste.

Janicka fick träffa sina godingar, men inte så ofta som hon brukade göra förut. Nu hade de fått flera skoltimmar och fritidssysslor - squash, nya intressen och kompisträffar. Både Lucy och Tom fick var sin surfplatta eller mobiltelefon, så de har blivit frälsta av ”den allsmäktiga IT”. Men den nya tekniken skulle bara hjälpa folk och underlätta livet, inte ta över all fritid.

Janicka fick hjälpa till med engelska läxor och bläddrade lite i deras nya skolböcker. Det var mycket enklare förut, tänkte hon. Och arbetshäften var inte som hennes gamla skrivhäften för egna svar och berättelser utan riktiga blädderböcker! Inte undra på att barn har svårt att kryssa rätta svar i rutorna när de inte läst mycket innantill och förstått hur saker hänger ihop. Varför är det inte många barn idag som gillar skolan och vill lära sig något för livet? Kan det vara så att de nya böckerna är skrivna av vuxna på ett sätt som de tänker? Eller att barnen inte litar på sina lärare och inte vågar fråga om saker de undrar över?

Janicka tyckte att de kunde göra någon utflykt men det blev inte mycket av. Det var nästan som att barn har blivit lillgamla och håller på som vuxna med sina IT-prylar och det gjorde henne mycket ledsen. Hon såg att de har mognat så fort. Det var synd att hon nästan inte kunna känna igen sina små älsklingar. Hon blev rädd att deras sociala umgänge och nyfikenhet på den verkliga världen kring dem blir lidande när tekniken tar över och håller dem i sina klor.

Men hon lyckades efter lite planeringsarbete att få åka med dem till en utställning av tropiska växter och fjärilarnas liv. Man hade återskapat miljön i ett stort växthus med fantastiska blommor. Från varmare länder hade man importerade puppor för att besökarna skulle kunna följa fjärilarnas utveckling. Det var spännande att på nära håll kunna se så många färggranna bevingade varelser, tyckte barnen. Många familjer med sina barn kollade på de små lättvingade undren.  Janicka tyckte synd att fjärilarna här lever i fångenskap och det var trist att höra att de har ett så kort liv, ett par veckor efter det att pupporna flyttats hit.

De stackarna lever bara några veckor och njuter av den blommande naturen. Då gäller det att passa på och leva för fullt så att livets cirkel sluts, det är mycket de ska hinna med. Och de var inte alls blyga, det kunde man se. Några fjärilar satte sig på sin matplats, våra fingrar eller i Lucys hår. Det enda jobbiga för besökarna var den något högre fuktigheten och värmen som finns i riktiga tropiska skogar. Man fick nästan svettas som en gris, brukade barn säga skämtsamt.

Det kändes lite bättre att andas när man lämnade det tropiska landskapet i växthuset. Men varje saga har sitt slut och man kan bara njuta korta stunder av de vackra tingen och de fina upplevelserna innan vardagen tar över igen. Så vi måste lära oss uppskatta det vackra och sällsynta i livet som lyser upp den gråa vardagen… Vilken tur att Janicka fick följa med sin vän när han träffade gamla skolkamrater efter så många år.

På vägen till mötet, på en restaurang i city, gick de längs floden och såg mycket folk som hade satt sig på kantstenen vid flodstranden för att njuta av den fina vårdagen.

Det var inte bara ungdomar som vilade sina ben i glad stämning. Flera barnfamiljer ville visa sina småttingar svanungar och det var många fåglar som blev matade av barn. Efter den trevliga sammankomsten med gamla kompisar och många livs historier över en kall buffé och gott öl tog Janicka och hennes vän en promenad till efter floden och kunde inte tro sina ögon. Folk satt kvar och beundrade den fina solnedgången och njöt av den vackra kvällsbilden. Man fick känna sig liksom indragen in i den magiska stämningen. Känslan gick ändå ner i själen.

Janicka tyckte det var synd att hon fick göra en planerad utflykt med barnen fast utan dem. Lucy hade träning och tävlingar just denna weekend, så hon åkte med sina kompisar. Mormor var barnvakt åt Tom istället för hans pappa. Det skulle vara pappas weekend att ta hand om sina barn. Detta var en besvikelse för pojken för att han saknar sin pappa mycket. Inte undra på att han inte var intresserad av en utflykt med Janicka. Det lockade inte alls att springa runt i en stad med många kyrkor, borg och gamla gator. Han är för ung för att kunna gilla gamla historiska byggnader. Han ville ju åka till sin pappa, fick Janicka höra. Nåväl, hon fick till slut åka bara med sin vän till en stad vid tyska gränser, en stad med många historiska skatter listade av UNESCO - Cesky Krumlov.

De stannade på vägen vid restauranten Mlyn som tidigare varit en vattenkvarn. Man serverade till lunch en gammal maträtt - stekt isterband, något som man åt på landet till påsk. Denna lantliga krog hade inte bara en pub med utegrill och vattenhjul vid kvarnrännan. Det var som på museet, tyckte Janicka när hon betraktade hur man bevarat många av mjölnarens föremål från gamla tider. Det var synd att barnen inte följde med, detta kan man inte se varje dag…

I Cesky Krumlov fick Janicka en ny överraskning. Det var fullt med turister från när och fjärran, mestadels folk från Asien. De unga vill resa hit och lära sig mera om världen. Inte undra på när deras produkter kommer till Europa då vill de känna hur vi har det här och varför man köper så många prylar som vi gör. Janicka hoppas att dessa flitiga människor inte kommer att förbruka alla världens resurser på onödiga prylar - något som västvärlden brukar vara duktig på. Överallt lämnas högar av uttjänta prylar och avfall som industrier spottar ut. Industrialiseringen breder ut sig fortare, på gott och ont, om det inte styrs av miljötänkande.

Janicka gick runt i staden, genom krokiga gator och förbi ett par kyrkor till en terrass, mittemot ett slott och museer. Staden byggdes på en kulle med en flod som slingrar sig runt och gav ett naturligt skydd med en stadsmur för att klara sig mot fienden. Mitt på stora torget satt en skolklass på bänkarna nära Jannicka och hon såg att alla hade mobiler i handen. Om de inte ringde eller surfade, då var det säkert en kamera i gång. Men hon hade en liten behändig kamera med alla möjliga funktioner och även GPS-system som hon inte använder. Hon är på jakt efter bilder och vill inte bli störd av något annat. Hon ska inte luras på den nya trendiga vågen. Nej, tekniken ska inte ta över mig också, det säger hon ofta. Hon vill bestämma själv och en selfie i mobilen är bara för unga med starkt sug efter en egotripp..

Hur en kille använde sin kamera på stativ för selfie-bilder var en höjdare. Oj, vad hittar man på? Janicka hade inte tid att kolla på alla butiker och affärer med krims-krams, men vissa hade Påsk- dekorationer med haren eller ägg som hon fick ta bild på. Det är alltid roligt med något extra fast man inte har mycket av barnasinnet kvar. Hon tänkte att hennes småttingar kanske skulle uppskatta bilderna när de sätter sig tillsammans där hemma…

Det var nära att hon gick till en affär med leksaker och köpte hem en liten figur som beundrades av en tjej lik Lucy……

  Vägen bar tillbaka hem med en paus i Ceske Budejovice (Budvar ölbryggeri staden). De hade tyvärr inte tid att stanna över och smaka på ölet. Janicka tog en liten avstickare och fick plåta livet på torget - ett av de största kvadratiska torgen i Europa.

På torget pågick det vårmarknad med allt godis och pynt till påsken samt mycket annat som hon inte hann utforska. De skulle ta sig hem den långa vägen och hade ett par hundra kilometer framför sig.

Sista helgen under besöket var Janicka i city för att få uppleva påskfirandet på Gamla stads torg. Där var mycket folk och turister blandades med hemmafolket och alla hade roligt, det var mycket att se. På torget byggde man ett utsiktstorn med trappa och påskpynt. Många trängdes vid bodarna och stånden med mat, suvenirer och annat spännande. En folkorkester spelade roliga sånger och droskägare med sina hästar väntade på en sväng genom staden med uttröttade turister Här pulserade livet för fullt, det var ingen som hade tråkigt eller var ledsen. Janicka saknade bara sina småttingar, det vore roligare att kunna svänga runt torget med dem. Hon var och hälsade på dem i stället och delade ut sitt bidrag av påskgodis och annat gott. De kramades ömt när det var dags att ta farväl och Janicka fick åka hem igen….

Det finns hjälp för trötta turistben: ett gatutåg !!

 

Mars

Mars månad har från sin början lovat oss.....

mera glädje med flera solfyllda dagar. Snön började försvinna inte bara i staden och lusten att leva livet ute fick det att pirra i vårt hjärta.

Janicka började röra på sig igen och gjort flera promenader till närmaste sjöstrand. Hon har sett att isen inte har legat kvar som den brukade göra tidigare år. Folk kunde ta sig över till den närmaste ön med sina båtar. Hon pratade med ett ungt par, som hade kört över till sin stuga hela vintern.

Vid stranden såg hon en svamp på en trädstam. Den såg ut som en ostronskivling hon brukar köpa, men hon vågade inte smaka på sitt fynd där.

En dag åkte Janicka till en handelsträdgård vid Ulriksdals slott. Besöket där brukar alltid förnöja alla blomälskade själar. Så fina blommor och plantor brukar man bjuda ut här och det är svårt att motstå lockelsen. Den dagen hade man arrangerat fina uppsättningar med snittblommor och en hel växthuslänga med tulpaner i alla färger. Här fanns flera nyfikna kvinnor som kunde välja något vackert att ta med sig hem eller till vänner som de skulle hälsa på. Janicka köpte bara några lökar att stoppa i rabatten och vänta på vad som händer….

Hon såg några orkidéer i ett av växthusen den dagen - en sort hon inte har träffat på förut. Hon tycker om dessa växter som blommar så vackert flera gången om året. Hon måste fråga nästa gång om namnet. Blomman liknade en sort som fanns i trädgården vid kungliga palatset i Thailand.

I ett annat växthus pågick en kurs om skötsel av kaktusväxter. Här var inte många besökare, vem kan hantera alla nålar och taggar, undrade Janicka. Hon vet att kaktusen bara blommar på vårkanten när regnet kommer till de torra trakterna. När hon besökte landet med stora öknar, beundrade hon de högresta Joshua-träden. Det var ”kaktusträd” i Kalifornien. Där har man tillställningar med ”country och västern rodeo”, men också botaniska trädgårdar att visa turister.

Men här hemma vill hon ha lite fagra växter inomhus på vintern. Att vattna sina gröna vänner i krukor hör till hennes vardagssysslor. Man får en kick av färger under den mörka årstiden.

Janicka skulle besöka sina bekanta som flyttat ut på landet norr om staden. På vägen till dem har hon med en avstickare kollat läge i en stor sommarturiststad i norra skärgården. Det var ganska lugnt nu på vårkanten i Vaxholm, inga turistlaster och köer i hamnen. Några båtar har sina linjer till öarna under hela året och tar folk till fastlandet. Janicka kunde tänka sig att på sommaren leva ute på någon större ö, men på vintern? Det är en annan femma! Snöoväder och starka vindar, det vill hon inte uppleva mer. Att sitta som en fånge i eget hus. Hon är lite bekväm på äldre dagar.

Janicka svängde runt lite vid kajen och såg hur folk äntrade en båt vid en brygga. Solen speglade sig i vattnet, här fanns inte heller några istäcken kvar.

På stadens huvudgata fanns några affärer öppna och restauranger. Janicka hade inte tid att stanna och ta en kopp kaffe, fast skylten utanför välkomnade sina gäster: Nu är det vår hos oss! Hon ska ta en kopp med sina vänner, så var det tänkt.

Hon hann fram i tid och värdfolket väntade med hembakade bullar och barnkalas. Väninnans dotter fick två söta tjejer och har precis flyttat till sitt nya hus nära sina föräldrar. Hon har det bekvämt med barnpassning och vad gör inte en snäll mor för sina barnbarn?? Janicka var glad att träffa dem igen efter ett bra tag. Hur tiden går snabbt ser man bäst genom att titta på hur små barn växer upp….

Janicka gav sig en solig dag ut till Stora skogen och försökte sig på en rask promenad. Det kändes i luften att våren är här för att stanna. En postbil körde förbi henne. Posten måste alltid komma fram, sådant får inte vädret bestämma. Snön försvinner här också från åkrarna.  Ängen med fotbollsmålen väntar på några killar som ska börja spela igen.

Vid ett hus städade folk i sin trädgård och brände ris i ett stort fat. Röken steg upp och det osade runt omkring. Nej, oset kunde hon gärna skippa på sin första promenad till skogen.

Janicka roades av en skylt som varnade snabbt åkande bilister, SAKTA: barn, joggare, cyklar och alla skogens djur inklusive älg och vildsvin… Hon var lite ledsen att inte kunde gå ut med någon hund längre… det var längre sedan hennes kompis försvann till andra sidan.

När Janicka var på väg hem, såg hon vid en grannvilla en stor husvagn parkerad. ”Mobilhome” kallades Carthago. Hon undrade om ägarna hade åkt hela vägen till Tunisien för att kolla lite på den antika romerska staden Kartago. Den inspekterades en gång av Janickas turistexpedition under ledning av en lärare lika med en tolk från Tunis-universitet. Det var en lärorik resa tillbaka i tiden. Vid stadens ruiner hade det vuxit en Sahara-ros i ökensanden, en kaktus som blommar med rosa blommor och bara på våren. Det var en fin kaktusblomma, naturen är en mäktig trollkarl…

 

Februari

Under februari månad är vi på väg mot ljusare tider.

Under den mörka tiden saknade Janicka det norrsken som förekommer under vintern vid polartrakterna. Men den bitande kylan kan hon vara utan, nej vi har det bra hemma i alla fall, tänkte hon. Vi tror på våren och den kommer snart. Solen kommer oftare och hälsar på och trots nya snöladdningar under ett par dagar, känner man sig lite bättre till mods. När hon skottar snö utanför dörren tröstar hon sig med: De stackarna uppe i Norrland får nära på en meter snö nästan varje vinter. Det blir mera att skotta! Bara snöplogen kommer snart så att husen inte blir insnöade och man blir fånge i sitt eget hem. Då kan folk misströsta.

Janicka var tvungen att en dag ge sig in till staden. På en av huvudgatorna (Sveavägen) såg hon en bärningsbil som lastade en trasig taxibil. Den hade fått punktering och skulle tas till verkstaden.

Men på andra sidan gatan körde en annan bärgningsbil bort bussen för ”Ski team Sweden”. Vad hände här idag? Har skidåkarna övat i City, här finns det inga backar! Undrade Janicka: så snart jag tar mig till City, blir det något problem med trafiken. Har bussen också fått punktering? Den har kanske bråttom till ski team i fjällen.

Hon såg några tiggare som satt på trottoaren utanför affärer. De kom hit från fjärran länder…           Den dagen var det inte mycket snö, men andra dagar med kyla och oväder måste det vara grymt för dem.

Hon skyndade sig för att klara av sin årliga tandläkarkontroll. Tandläkaren är som en gammal trogen vän, så många år har han lagat hennes gaddar. Hans väntsal är pyntad som ett museum, full med gamla läkarskåp och pinaler, posters från resebyråer och föremål från gamla järnvägsstationer.

  Janicka frågade honom var han hittat en gammal telegraf och en telefon. Hon har sett sådana saker i sin barndom på en tågstation hos hennes mors kusin som varit stins på en mindre ort vid tyska gränsen. Hennes mamma med två barn besökte ofta sin släkt på sommarlovet. Då fick Janicka se hur man kollar bommarna, vinkar av tåget, och telegraferar till nästa station. Det är klart att ”morbror” som han kallades hade sin signaleringsplatta och tjänstemössa när han expedierade tåget från stationen. Allt var så spännande för barn.

Tandläkaren berättade att han redan som ung man hade samlat de flesta av föremålen i rummet. Han var förtjust i tågresor och besökte flera länder. Det är trevligt att kunna resa och lära sig något om världen som vi lever i, sa han. Janicka har också samlat många minnen och lärdomar på sina resor.

Janicka såg på vägen hem en husse med sin jycke, en vinthund med en kappa och långa öron. Vid gatuhörnet gick en man och ledde sin cykel med två barn uppe på. Det var synd att Janicka inte kunde se hur han cyklade med sin last, det verkade lite farligt på en hal gata.

Janicka var hos bekanta på födelsedagskalas. Det var en mycket trevlig tillställning och en stor räktårta serverades före en mumsig frukttårta. Det är alltid roligt att fylla år med sina vänner och snart blir det min tur, tänkte hon. På vägen hem började det snöa och hon blev lite orolig av det dåliga vädret.

På återbesök vid Sophiahemmets ögonklinik har Janicka följt sin vän. Hon såg flera cyklister på vägen och undrade hur de vågar ta sig ut i alla väder, har de dubbar på sina cyklar? Biltrafiken är farligare för dem nu, tyckte hon. Hinner man bromsa och väja för cyklister? Nej, det skulle hon inte pröva på.

Sophiahemmets sjukhus grundades förra seklet med hjälp av drottning Sophia och har också specialister och utrustning för ny operationsteknik. En högskola för specialistsjuksköterskorna vid sjukhuset (har startats av drottning Sophia) och en för Silviasystrar (en utbildning för sköterskor som drottning Silvia startade för ett 10-tal år sedan) är efterfrågade. Man känner sig väl omhändertagen här och en trevlig miljö hjälper patienterna på traven. Janicka tänker skriva in sig här när hennes ögon blir lite sämre.

Janicka var och handlade i närmaste centrum. Torghandeln var lite mindre än på sommaren, vem vill bjuda ut sina varor i kylan? Men mitt på torget har rests ett stort berg av hitforslade snömassor.  Man såg inte butikerna bakom snön. Hon fick komma runt berget och kollade att butikerna var öppna. Blir det inte översvämning här när solen kommer? Det var en fråga.

En fin dag gjorde Janicka ett besök vid stranden. Hon såg barn med vuxna roa sig med pulkor eller snöfat i snöbacken. Precis som hon läste i en kokbok: ”man tager vad man haver”.

På vägen träffade hon en husse med sin stora vovve och fick höra att den bara var sex månader. Ändå drog den sin husse med en styrka som var lite svår att sätta emot. På vägen hade också en stor traktor kört och plogat bort snö.

På hem- vägen stannade Janicka och beundrade solen som fastnade på ett hustak. Hon blev glad att hon hade med sig sin kamera.

En morgon öppnade Janicka sin ytterdörr och kunde inte annat än att skratta, nu var hon insnöad och solen kom till hennes tröskel och hälsade på! Hon tog sin skyffel och började skotta snö med glatt humör. Till och med hennes utomhuslampa hade fått en stor mössa av snö.

Janicka har skrivit åt sina små älsklingar och grattat till ”Valentine day” och sänt lite nya foton. Godis ska hon spara tills de träffas igen.

Ute i en snödriva hittade hon en flaska ”HOTSHOT” som någon buse slängt efter firandet. Man ska inte smaka starkt ute på vägen, det kan sluta illa.. (Man vet inte vad som kan gömmas i snön)

En glad nalle eller >>>>>>> en ledsen stackare??

 

Januari

Januari månad kan för många bli en bra start på det nya året.  

Det är lite ljusare ute och flera av oss har säkert gett ett par löften om det som kändes så viktigt att börja med i år. Några har tänkt på sin hälsa och gett sig till gymmet eller ut i spåret. Nu har den mörka tiden gått oss förbi. TV-sittande med många fester och julbord har lämnat sina spår runt midjan. Vem vill inte smaka på lite av godisutbudet som det skyltats med i många affärer och konditorier?

Vem har inte fått ett par kilo mera att bära på? Det räcker att åren ger sig känna och jobbar emot oss. Nej, vi som kan - ska upp och hoppa – och börja leva sunt åtminstone en tid framöver. Det är alltid värt ett försök, man kan lugna sitt samvete med så lite. Man kan passa på och ta en sväng ute när vägarna är halkfria och laddningarna med nysnö tagit en paus. Janicka har peppat upp sig och på vägen från läkarkontrollen har hon svängt ut på Gärdet.

På staden började man städa efter julfirandet med allt pynt och julgranar som har gjort sitt. Stadens största gran var också på väg till återvinning. Hemma fick många efter julgransplundringarna plocka in alla kulor och belysningar och den barriga granen åkte ut. Janicka fick lägga tillbaka sin lilla plastgran i garaget. Det gjorde ingenting att hon fick avstå från en riktig barrgran. Den gör sig bäst ute i skogen, sa hon till sina vänner. Hon var glad att kunna bidra till att man bevarar våra skogar och inte heller skräpar ner ute efteråt.

Året började bra för Janicka med Nyårskonsert från Wien. På TV visade de inte bara Strauss musik och baletten men också bilder på staden med slott och parker med valskungens monument. Hela familjen Strauss levde för musiken (far och söner har både komponerat eller dirigerat orkestrar vid hovet). Många stycken har blivit populära världen runt. Valsen Blå Donau, Polka Schnell och Perpetuum mobile är några som spelades den dagen.

Janicka fick lust att åka till Wien igen och fräscha upp gamla minnen. Hon ville besöka ett konditori nära Operahuset, ett konditori med berömda bakelser, och spatsera längst Donaufloden.

Janicka åkte med sin vän till ett sjukhus på andra sidan staden och passerade den nyöppnade biltunneln under en äldre bebyggelse - det var en rolig bild att husen ligger uppe på som ett lock.

Hon åkte förbi det första höghuset i Stockholm, Wennergren Center, och tänkte: så mycket man byggde under åren från 50-talet. Hela Stockholms city har rest sig ur ruiner efter rivningen av äldre omoderna hus. Två idrottsarenor har kommit till, men inte hjälpte det till för att göra staden till OS-värd.

Den mest intressanta byggnaden för Janicka är det nya KS-sjukhuset som snart blir det största moderna medicincenter i Europa. Janicka har fått sin behandling under längre tid vid det ”gamla” sjukhuset, när hon kämpade mot sin lömska sjukdom.

Vid stadsbiblioteket har hon sett ett barntåg: en klass på utflykt. Staden återkommer till vardagen efter alla helger och lediga dagar. Vuxna har återvänt till sina jobb och ungdomar till skolbänkarna.

Det skadar inte att lära sig nytt i livet. Det hade Janicka ingenting emot- tvärtom tyckte hon om att läsa och var nyfiken på livets gåtor. Annat är det idag, hennes ögon börjar bli trötta och minnet spelar henne spratt ibland. Nåväl, man kan få roligt på annat sätt, så länge man kan röra sig och hoppa upp varje morgon från sin säng.

Janicka vill träffa sina ungdomar snart och börjar redan planera utflykter för dem: Besöket på historiska museet med guldrummet. Ett program om släktforskning som gavs före julhelgerna har hon missat, fast det måste komma snart igen. Men att titta på en gammal guldskatt i valvet med de många religiösa föremålen och guidning på film är alltid spännande. Vikingasmycken och gamla mynt från hela Europa har man hittat i Norden. Hon vill visa sina älsklingar att historia är en del av vårt arv. Människor före oss levde säkert ett hårdare liv men arbetat och behärskat viss teknik och hantverk. Vi kan beundra deras skicklighet och lära oss något genom att föra kunskap och kunnande vidare.

Janicka vill försöka leta fram mera info om sina släktingar för att kunna berätta för sina ungar. Nu har alla hennes äldre i familjen passerat till nästa liv, så arbetet blir inte så lätt. En moster har berättat en del, men ingen har nedtecknat en släkthistoria. Man ska aldrig skjuta en så viktig sak på framtiden. Med åren förstår man att ibland kan mycket försvinna i väg om man inte blir på sin vakt och tar hand om det som är viktigt i livet.

Janicka vill inte sätta sig med några pensionärer på en bänk i parken och mata fåglarna. Hon ångrar bara att hennes ungdomar bor så långt ifrån. Men vi har Internet och kan byta många foton och nyheter.

En reklamskylt vid ett dagis med barn som byggare tyckte Janicka om. Ska den lilla killen hjälpa till med den pågående tak ombyggnaden vid hans dagis? Det var roligt, säkert kan hennes Tom använda verktyg hemma också. Hon måste fråga.

Vi ska ta ut ett steg mot det nya året – antingen med raska kliv eller lunka sig fram. De som har bråttom tar bilens hjälp för full fart till framtiden…

En fruktkorg på vägen?