HEM
BABEL
FABEL
BLOGG 2013
BLOGG 2014
BLOGG 2015
NOVELLER
PRESENTATION
KONTAKT
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Anpassad för IE 9.0
Startdatum 2013-03-07
Uppdatera 2015-02-22
Webmaster
   

Blogg 2014

December

Många stadsbarn har välkomnat årets första snö. Man kunde bygga snögubbar, roa sig med att kasta snöbollar och tävla i pulkabacken. Men äldre folk fick kämpa sig vid halkan försiktigt fram för att undvika benbrott.

Janicka vågade trots allt kasta sig in i storstadens ”juldjungel”. Hon behövde inte jaga några julklappar, lite ordnade hon i sitt närmaste centrum. Hon blir utan sin familj under helgerna och behöver inte handla allt och stressa före julen. Hon hinner handla mera senare, innan hennes ungdomar kommer och hälsar på, tänkte hon. Så mycket kommer att saknas henne igen. Men hon har sina vänner på nära håll. Det finns många stackare som blir ensamma på äldre dagar.

Hon ville kolla det brusande livet och utsmyckningarna av de stora affärsgatorna och Gallerian i City. Inne i Gallerian ångrade hon nästan sin resa. Så mycket folk som trängdes kring alla stånd och serveringar hade hon inte sett på länge. Affärerna var överfyllda med desperata julklappsjägare eller bara nyfikna. Det var inte enbart familjer med barnvagnar som var där.
 

 

I mitten av Gallerian bland mobiloperatörer och godisstånd såg Janicka några cyklar som hängde i taket. Några modeller hade parkerats vid Cykelfrämjandes stånd. Det var intressant att göra ett stopp här och undersöka lite mer. Hon tyckte om att cykla, men vad var detta för nya cyklar? Lättviktare, fick hon höra. Folk fick tävla och gissa hur mycket en modern cykel väger och organisationen lovade fina priser.

Janicka vågade inte lämna in sitt svar, men det var säkert stor skillnad mot hennes gamla åk. Den ligger i förrådet utan att ha använts på ett bra tag. Hon har inte så god balans numera.

Man kunde lyfta upp det här moderna åket med en hand, alltså de unga nyfikna killarna kunde testa det. Det var bara ett par kilo, pratades det om. Nya modeller och nytt material ska få flera att cykla och bättra på hälsan och vara en motvikt mot stillasittande och bilåkande. Man ställde också ut en trehjuling för barn och ungdomar. Eller för gamlingar? Vart är vi på väg? undrade Janicka. Tillbaka till 50-talet? Efter kriget, då många cyklade i staden och ute på landet, hade man inget val.

Hon gick vidare förbi ett matställe och såg en pojke leka med en liten jultomte. En tjej beundrade en massa godis som ställdes ut och juldekorationer i butikernas skyltfönster. I City fanns flera nya butiker som poppat upp här och där som svampar efter regnet. Livet pulserar vidare i staden och bjuder på flera överraskningar. Hon var glad att hitta några gamla kaffeserveringar, som hon besökt några gånger tidigare.

Men när hon gick förbi en affär med dekorationer, fick hon ta sig över gatan för att kunna undersöka vem som stått i skyltfönstret. Hon fick ta bild på en jultomte och en lucia, men det var bara kostymer på stora dockor som tur var.

Snart uppmärksammade hon på andra sidan gatan långa köer kring det stora varuhuset NK. Då var det dags igen att kolla det berömda julpyntet och sagofigurerna. Många barnfamiljer och turister trängdes förbi varuhuset och tog bilder att kunna visa hemma också. Janicka fick kämpa sig fram och tog några foton för sina ungdomar. Men det mesta i år handlade om att baka pepparkakor i tomteverkstaden. Det var skillnad mot drakar och sagoprinssessor tidigare åren. Moderna tider kräver moderna tag…

Det gäller att kunna hänga med, tänkte Janicka. Det är bara så att hon vill att hennes värld förblir densamma som hon är van vid. Då kan hon känna igen sig. Är man en ”mogen människa” välkomnar man inte så många förändringar. Man kan lätt tappa marken under fötterna.

Janicka har gått förbi den stora julgranen nere vid slottet och lade märkte till några bussar med utländska turister. De fyllde Stortorget och gården utanför kungliga slottet. Där pågick någon festlighet och bilar körde fram till innergården. Men inte alla var bjudna förstås.

På Stortorget fanns julmarknads bodar, men bara några hade öppet med glögg, varmt tilltugg och julpynt. Där kändes doften av kryddor som kittlade i hennes näsa, men hon föredrog att sätta sig någonstans inomhus med en kopp kaffe.

Janicka skulle först besöka Storkyrkan för att titta på julkrubban. Det var många turister som fotade den kungliga logen och altaret i kyrkan. Hon vågade också ta bilder på stallet i Betlehem med Jesusbarnet. Det fick henne att minnas sin egen barndom med föräldrar och gamla julseder. Och det var inte så många julklappar till barnen, men den stora familjen hade firat jul med mycket hembakat och god mat.

Janicka brukade varje år lyssna på en julkonsert i kyrkan och det var fallet också i år. Närmaste kyrkan gästades av en kammarkör och en symfoniorkester. Det var en varm kväll där inne med fullsatt kyrka och fina barnstämmor.

En utflykt till IKEA gjorde hon med sina vänner för att äta jullunch. Man hade dukat två stora bord med kall och varm buffé, men till efterrätt serverades bara gröt och lite godis. Annat var det i somras på kryssningsbåtens buffé. Janicka har blivit lite kräsen nu efter sin Finlandsresa. Men hon köpte hem pepparkakor och glögg för att hålla sig varm under helgerna.

Sista matinköpet före årsskiftet gjorde Janicka på nära håll. Hon såg en stor tomte med bjällra som stod utanför mataffären. Skulle han ringa ut det gamla året och in det nya? Vem vet?

Flera nyfikna kollade på fyrverkeripjäser som såldes på innegården till hutlösa priser: ett par tusen för ett paket pyroteknikbatteri och det minsta paketet för ca 500 kronor. Att folk har så mycket över för att kunna bränna upp och förpesta luften kring oss kunde hon inte begripa. Det vore klokare att ge pengarna till dem som måste tigga för sitt bröd.

Janicka följde nyårsaftonens TV-program från Skansen, såg på deras fyrverkeri och skålade in det nya året med sin vän. Hennes grannar tände ett ljus i en ballong och släppte upp den i luften över stora gräsmattan. Är det sådana ballonger som man sände upp över havet i Thailand, för att hedra sina omkomna släktingar, undrade Janicka...

 

November

Först i början av månaden beundrade vi solens fantastiska nedgång med himlen full av röda nyanser. Det var som om solen hade tårar av blod när den försvann tidigt efter lunchtid till sin koja. Eller kan det vara så att solen firade Halloween länge och lekte och spökade med oss?

November månad har sedan varit mörk och regnig. Det kändes vemodigt och gjorde lite ont ända in i själen. Tunga moln släpade sig förbi oss och täckte nästan hela landet. På flera veckor såg vi bara några stackars solstrålar i Stockholm. Man har sagt på TV att de uppmätta soltimmarna (6 timmar) gjorde årets november till den solfattigaste på mer än hundra år.

Polisen uppmanade folk som rör sig ute kvällstid och särskilt på vägar med dålig belysning att förse sig med reflexer och iaktta säkerhet i trafiken.

Janicka tänkte på sina små älsklingar och hur de firar halloween där hemma. Har de reflexer när de ska hem från skolan på eftermiddagen? Hon har lagt undan lite godis och roliga reflexbilder ska hon ha med också. Fast de få mumsa på det lite senare, när de ses igen.

Hon saknade sina småttingar och kan inte stanna hemma och bara sucka. Hon måste ge sig ut till några ställen där de har varit med henne tidigare. Det gäller att få lite ”färsk luft” och rensa huvudet. Hon måste komma på andra tankar. Men vädret är inte med på noterna, ofta ville inte regnet ge sig och ta en rast och släppa fram lite ljusare himmel…

Janicka har kollat hur det står till med vädret vid lunchtid. Var det skapligt, då passade hon på att göra en kort sväng för att hinna hem till kaffet.

En dag med uppehållsväder gav hon sig ut på landet. Hon körde förbi Drottningholms slott och fick ta en sväng i parken. Det hängde tunga moln precis ovanför slotts staket, så inte ens kungliga familjen har fått mera sol än vi andra. Hon undrade vart alla turister tagit vägen. Det är inte roligt att vandra ensam i skymningen genom parken. Gräsmattorna låg öde utan att gästas av några flyttfåglar som brukar hälsa på så här års. Vakten släppte bara in en bil till slottet, så någon hade varit här och hälsat på när hon gick förbi.

När Janicka kom fram till stuteriet vara bara några hästar kvar ute i hagarna. Snart kom två tjejer och tog in sina fyrbenta vänner i stallet. Hon frågade varför de ska ta in med hästar som har sina ryggar skyddade med plädar.

- De har ridit ute, svarade tjejerna, och när de har vilat sig ska de ryktas och få lite mat. Janicka erkände inte att den fina ljusa hästen med ”tofflor och hästkappa” hade fått smaka lite på en ängsblomma.

Janicka gjorde trots grått väder en av sina årliga utflykter till Järnas universitets- och kulturcenter med en fin park nära havet.Här undervisas enligt antroposofisk lära bland annat hur man lever i symbios med naturen. Människor ska värna om naturen och naturkrafter helar människan. Hon åkte strax efter lunchen, men trafiken på motorvägen var redan ganska tät. När hon parkerat sin bil och tagit en promenad i parken började det redan mörkna ute.

Hon träffade en familj med en pojke i rullstol. Det var inte många som begav sig ut så här direkt efter regnet. Men havsluften var fin och parken låg och vilade liksom trädgården och skolans gröna odlingsfält.

Kvar var bara några skyltar om biodynamisk odling och information hur man kunde hyra in sig och själv försöka odla grönsaker på några kvadratmeter.

Tacka vet jag min egen täppa hemma, tänkte Janicka. Fast jag odlar bara blommor och lite frukt. Grönsakerna kan jag plocka på närmaste ICA. På vägen förbi växthusen såg Janicka något konstigt: två fåglar har slagits och pep som bara den.

Vad var det fråga om här? Hon kunde komma så nära kämparna och såg att två höns eller tuppar trampade på varandra och hackade med näbbarna. Hon fick avbryta dem och fåglarna gick åt var sitt håll. Hon tyckte att den vita större hönan hade övertag mot den mindre något färgade. Det kändes bra att kunna hjälpa den mindre fågeln som säkert blev glad att slippa mera spö. Janicka var förvånad vad som hände i denna magiska värld. Naturen omkring oss har sina starka krafter och påverkar inte bara människor.

Hon letade sig fram till några tibastbuskar som blommar på bar kvist och får röda giftiga bär. Det blev ett par foton och Janicka kände en glädje våg i själen när hon skådade ett av naturens under. Så var det dags att återvända hem med något roligare tankar och lättat sinneslag ett tag framöver.

I City började julhandeln och folk fyllde gator och torg. Mitt på dagen var inte trafiken och folkträngseln så stor och Janicka kunde ge sig ut. Hon ville se hur man förbereder sig för julen i staden. Vid Skeppsbron hade en kran rest en av de största julgranarna i landet. Den hör till en gammal tradition och gör sig bra på bild med kungliga slottet i bakgrunden.

Många av oss och inte minst turister beundrar den historiska inramningen av vårt julfirande. Julgranen hade redan rests men belysningsslingor höll man på att sätta upp från en kran. Janicka måste återkomma när alla ljus tänts och granen står i all sin prakt.

En dag städade Janicka sina skåp hemma och hittade gamla fotoalbum. Många bilder har hon fått som minne från sina resor. Hon läste i tidningen om en utställning på Lidingö om naturens vilda krafter och människans liv vid Neapelbukten. Hon tittade på sina gamla bilder från Pompeji. Bilderna väckte hennes nyfikenhet och reslust. Det var värt ett besök på Millesgårdens utställning. Hon ville kolla om det fanns nya rön och förklaringar till hur så många människor kunde begravas under askan från vulkanen Vesuvius. Janicka gick runt gårdens terrass och beundrade de fina skulpturerna i parken. Utsikten mot staden över hamnen gjorde henne påmind om sin sommarresa till Helsingfors. Kryssningsbåtarna låg vid kajen och väntade på nya turistlass.

Förre ägaren till byggnaden som nu är museum, professor Carl Milles, var som berömd skulptör dragen till antikens kultur och Pompejis historia. Han byggde sin gård i antikens anda och samlade historiska föremål. Utställningen här visar föremål och resultat av ett arbete av svenska arkeologer som har bidragit till lösningar av frågor kring livet och kulturen i antikens stad.

Videofilmer och utställda föremål förklarar nya rön kring gamla gåtor och snart kommer säkert vetenskapsmän hitta svar med ny teknik och internationellt samarbete. Stora delar av staden ligger fortfarande under flera meter hög lager av aska och väntar på att bli upptäckta, nästan 2 000 år efter vulkanutbrottet. Det ödelade en del av landet som var känt för sin naturskönhet och bördighet redan under antiken. Vesuvius har gjort sig påmind minst 50 gånger med mindre utbrott.

Janicka hittade bland sina Pompeji-bilder några som är aktuella även idag. Hon skakade på huvudet och försökte föreställa sig dagen för katastrofen då så många människor miste sitt liv och hela staden försvann. En tempellämning och rester av husen längs gatorna, som blivit befriade från tjocka lager av aska och vulkanisk stoff såg så fridfullt ut. Avgjutningar av människor som försökte fly men stelnade i olika lägen under glödpartiklar av vulkanisk askan har studerats med ny teknik. Antika mosaikbilder har räddats och berättar om livet i staden.

På en gatubild såg hon ett stort moln som krönte Vesuvius lik vit rök. I dag säger vetenskaps- män att det vid några upprepade vulkanutbrott katastrofåret på kort tid steg upp en mörk pelar- rök uppåt ett 30-tal kilometer med hundratals grader varma partiklar och gaser från ”Jordens mage”. När pelaren bröts av och glödmoln föll neråt täcktes hela staden med askan och allt liv utplånades. Stackars människor, hur kunde de förtjäna ett så grymt öde?

Janicka funderade på naturkatastrofer som visar hur naturens starka krafter och slår tillbaka. Människor har svårt att anpassa sig till och värja mot dessa vilda krafter. Med modern teknik kan man bara prognostisera faran. Nyligen plågades Island av vulkanaskan i luften och flygtrafiken i hela Europa ställdes in. Enormt höga havsvågor, en tsunami, har skördat många tusen liv i Asien. Tusentals svenska turister var i katastrofområdet på julfirande för 10 år sedan och många blev katastrofens offer…

Kan det vara så att vår planet Jorden straffar människor när de inte sköter sig? Vår moder Jord vill varna oss att man håller på att rubba balansen i naturen. Människor ska vara rädda om sin planet. Den är vårt enda gemensamma hem.

 

Oktober

Janicka har fått besök. Hon har tagit hand om sina vänner under drygt en vecka och har visat dem lite runt. När hon inte orkade med deras tempo tog de själva en runda på staden.

De uppskattade en utflykt till Uppsala, universitetsstaden med domkyrkan där det gavs tillfälle att se en utställning av religiösa konstföremål. Det är klart att de också ville se Gustav Vasas grav- monument och botanikern Linnés grav.

Janicka tog sina vänner till ett konditori för att få en paus med en kopp kaffe. De hann med ett besök på Skokloster med en utställning. Två restaurerade tavlor av Arcimboldos Bibliotekarien och Vertumnus visades efter en längre tids frånvaro. Tavlorna utgör en del av svenskt krigsbyte från 30-åriga kriget i centrala Europa. Det ville Janickas väninna, som är historielärare, beundra i original. Där hemma måste hon nöja sig med en kopia av mästerverket.

 

Till slut följde Janicka med sina gäster på en båtresa till Helsingfors. De skulle ta sin bil med på kryssningen. Bara för att hinna se så mycket som möjligt av den finska huvudstaden på så kort tid som gavs när båten låg vid kaj.

Kryssningsbåten har ett inglasat promenaddäck med inre hytter kring och yttre hytter i många däck. Deras hytt var på däck 10 med sjöutsikt för att kunna följa resan genom skärgården.Båten har flera restauranger så trots mycket folk var det inte svårt att njuta av både frukostbuffén och kvällens stora smörgåsbord.  

Trots detta kände Janicka att hennes utflyktsbåt är som ”en fattig kusin från landet” när de passerade i Stockholms hamn den gigantiska lyx kryssare Queen Viktoria från England.

Janickas ”expedition” fick lämna båten direkt efter frukosten och de körde ut från hamnen. Först for de till den Olympiska Stadion med ett torn med utsikt över staden och sedan till Sibelius monument (finsk kompositör).

Dit till parken kom också flera kinesiska turister från samma båt. Janicka pratade med en tjej som hållit till kring ett par affischer utspridda på bänkar och gräset i parken. En organisation protesterade mot den kinesiska regeringen som använder fångar i landet till ofrivilliga organdonatorer. Hon hade ingen aning om att man kan gå så långt. Hon fick ta med sig några infoblad till sin bekant som varit en bytesstudent i Peking.

Kring Tempelkyrkan var det mycket folk utanför entré. Janicka med sitt sällskap fick höra att kyrkan den här dagen bara var öppen för skolklasser. De fick köpa ett vykort och fotade bara den kulle där kyrkan är insprängd. Janicka kommer ihåg från sina tidigare besök här att kyrkan har en fin akustik och orgelmusiken har en speciell klang. Det var synd att man inte fick njuta av det idag när hon ville visa staden, tänkte hon. För att lite komma över besvikelsen tog hon sina vänner till Finlandiahuset med parken kring och visade också riksdagshuset. Finländarna har rest många nya byggnader med modern arkitektur i staden.

Sedan var det dags för en liten lunchpaus i affärscentret med Stockmanns varuhus för att kolla lite bl. a på suvenirer och finsk design. De fick köra flera våningar ner till parkeringen långt under stadens gator - kanske gamla civilförsvarsutrymmen?

Janicka letade i varuhusets delikatessavdelning efter finska piroger, men till slut fick hon nöja sig med en enorm friterad munk med köttfyllning (kanske familje -storlek?) som knappt fick plats i påsen att ta hem. Men det var inget fel på pajen och soppan, sa hennes vänner och sparade lite plats i magarna inför andra kvällens övning med buffén.

De besökte Domkyrkan, ett tempel som tornar upp sig vid Senatstorget ovanför hamnområdet som toppen på en pyramid. Många besökare strömmade in eller stod på den stora trappan utanför byggnaden. Kinesiska besökare filmade inte med kamera inne i kyrkan eller utanför utan använde sina surfplattor och det var roligt tyckte Janicka:

Vi ser hur människor från fjärran länder kör med det senaste inom tekniken och hur moderna vindar kommer till oss från öst. Där tillverkas mycket åt oss numera…

Den sista sevärdheten de hann med var Uspenskikatedralen med sin unika utsmyckning och en ortodox präst.

Innan de återvände till hamnen och äntrade båten svängde de runt genom huvudstråken och Esplanaden. Det är lite rörigt här med många korsande spårvagnar i city, det slipper vi i Stockholm.

Men det var ingen brådska att lämna Helsingfors. Janicka satt på soldäck med många andra som ville vinka av staden när kryssaren skulle lägga ut då det hördes ett meddelande på flera språk från kaptenen. Nej, avgången var inte senarelagd därför att man ville visa mera för de långväga turisterna. Det var något tekniskt fel på båten som skulle fixas.

Det ovanliga var att kaptenen fick hjälp av en kinesisk tolk med att sprida förklaringar. Vilken tur att vi använder ett något enklare språk, tänkte Janicka. Vilket skrivspråk man måste kunna klara av! Så många målade tecken är inte lätt att behärska. Hur man gör i datavärlden med sådana tecken i digitalform kan hon inte föreställa sig.

Båten lämnade till slut hamnen och gick majestätiskt genom den finska skärgården och förbi Sveaborg, fästningen som är porten till staden och spelat en stor roll i landets historia.

Kvällens nya läckerheter på smörgåsbordet var säkert uppskattade av alla resenärer, det märkte man på köande människor kring alla bord. Att Janickas sällskap upptäckte en bar med fri självservering av drycker (t o m vin och öl) andra dagen var en trevlig överraskning. Det är klart att äter man gott måste maten sköljas ner.

  Det var länge sedan Janicka hade sett så många olika kalla och varma delikatesser upplagda på fat. Dessertbordet var något utöver det vanliga. Man kunde inte smaka på alla små praliner och bakverk för att inte tala om glass i stora lass. Magen satte stopp för det. Istället fick ögonen följa allt i frid och frossa.

Hemma fick Janicka vila efter en händelserik sommar och ägnade sig lite åt trädgården. Hon städade sin lilla täppa och skördade lite vindruvor och plockade äpplen. Det blir lite sylt och kompott så småningom,

kanske några äppelkakor med?

 

September

Janicka njuter av några fina sen sommar dagar. Hon passar på och rör sig ute i trädgården eller tar en promenad till sjön. Hon fick också hänga med på en stor fest….. Kungens Eriksgata avslutades första veckan i september på Ekerö - hans hemmaplan. Vid Ekebyhov i parken hade man ordnat en scen för uppträdanden och en mindre som loge för det kungliga besöket. Det är en gammal tradition att kungaparet årligen åker landet runt och besöker olika städer med ett gediget program. Lokala politiker och industrier och skolor medverkar till besöksprogram. Det ges olika konserter med bra artister för att locka barnfamiljer och bidra till en kulturdag.

Janicka kom till parken tidigt för att se hur man förbereder allt på platsen. Kungaparet skulle komma hit med häst och vagn från en närliggande skola och avsluta sin dag i logen med musik från scenen. Så var det skrivet på programmet. Hon såg häst och vagn köra förbi redan parkerade bilar vid vägkanten. Då sprang ett par hästar i hagen fram och hörde av sig med gnäggande hälsningar till sina kompisar som drog vagnarna som skulle hämta kungaparet. Det stod klart för henne att hästarna tillhörde samma stall vid slottet…

Utanför slottet stoppade vakterna trafiken som inte fick blockera vägen eller parkeringen på gårdsplanen. Bakom slottet hade man redan testat apparaterna på scenen och flera barn med sina instrument hade samlats inför sitt uppträdande. Bakom avstängningsband på gräsmattan bänkade sig redan de första åhörarna. Många satte sig på gräsmattan på en pläd eller vad de hade med sig. Det var inte många platser kvar för Janicka att välja på.

Hon gick fram till gårdsplanen och väntade på att kunna ta bilder av ekipaget. Men det kom bara polisbilar, vakter och kungens bil med sin förare. Till slut kom en eldriven buss och släppte ut fotografer, lokala politiker och folk ur det kungliga följet för dagen.  Snart blev den kungliga kvartetten (Benny Anderssons verk) presenterad, visade sina fina instrument och började spela. Några populära sångare var med.

Men när kommer kungaparet? frågade sig Janicka. De måste komma snart??     Då gick hon snabbt till parken och hörde att ett skotskt spelmanslag med säckpipor var på gång vägen fram mot scenen. Och plötsligt satt kungaparet med sällskap i logen. Nej, hur kom de dit från vagnen? Det hade inte Janicka uppmärksammat! Kanske flera missade det ögonblicket. Man såg bara de tomma vagnarna svischa förbi bakom scenen, kanske tillbaka till stallet?

Nåväl, folk har vinkat med flaggor som delades ut - mest barn och mogna tanter, så Janicka tog också en flagga. Barnorkestern fick uppträda och deras kantor fick släpa på ett stort blåsinstrument, kanske en trombon.

Folk fick resa sig och komma närmare scenen och då var det dags för Janicka att lämna parken. Hon gick förbi bilar för olika prominenta personer och tog sig hem med många foton och något att berätta åt sina raringar. Det var synd att de inte kunde hänga med, men bilderna ska hon skicka.

Det var dags för Val med stort V i vårt land. Folk kom tillbaka till staden och fyllde gatorna efter semestrar. På många ställen har det pågått debatter och i city var mycket på gång. Vid Sergels Torg kunde folk se massor av affischer med valpropaganda med löften. Många valstugor har bemannats med politiska medarbetare som höll tal och ledde utfrågningar. Där ute träffade och hälsade Janicka på Marie C-B som kom cyklande till torgdebatten. Hon skulle prata om jämställdhet under medias bevakning, något som Janicka ville lyssna på.

Nere på Plattan vid Kulturhuset höll ett annat parti till och en känd kvinnlig ledare, Gudrun, ivrade för kvinnors heta politiska frågor. Det hände mycket landet runt en vecka före valet och media spred nyheter i ett kör till folk för att kunna ta ställning och lägga sin röst. Det var klart vad man ville säga: Vakna alla soffliggare och gör något för sitt land.

Janicka blev lite trött och drog sig tillbaka till naturen. Hon ville kolla hur det var med svamp ute i skogen och gav sig därför ut till närmaste skogsområde.

På vägen har hon stannat upp vid ett ställe där det pågick en tävlig med modellbilar. Det var roligt och något annorlunda med många unga bilbyggare. De körde sina radiostyrda racerbilar på minibanor - som dock mera liknade berg-och-dalbanor. Och det var inte att undra på varför så många bilar hoppade av banan och voltade i luften. Men här kom vakter springande och hjälpte bilarna tillbaka på banan. Det var skillnad mot de stora rallybilar - kör man ut från banan där, så är det kört!!

Janicka gick sedan en rond i skogen och kom till utsiktspunkten där man kunde se till ön på andra sjösidan. Några fritidsbåtar kom förbi – förmodligen på årets sista seglats före båt uppläggningen på land. Alla sagor har sitt slut och sommaren sjunger nu på sista versen…

Janicka fick ingen svamp att ta hem. Hon träffade en kvinna med korg och två flickor på stigen. Men vilka optimister, tänkte Janicka. Så mycket kan de inte hitta idag!? Eller har de sina säkra ställen?  Hon tog bara foto på några små bruna hattar (som ekorre och andra djur ratade) för att slå upp i svampboken hemma. Vilken tur att det finns ostronskivling och champinjoner att köpa, tänkte hon. Janicka gillar...

  säkra kort numera.

 

Augusti

En resa till Öland har avrundat sommaren för Janicka. Hon tog med sig en vän som tyckte om att bila långa sträckor. Och det var några hundra kilometer till Kalmar. Janicka ville återuppleva de stunder och ställen som hon besökte med sin familj för många år sedan. Hon hade sina bilder kvar i minnet, men sanningen överträffar ofta drömmarna. Tiden står inte stilla någonstans. Bortsett från de gamla byggnaderna med lång historia har det tillkommit många nya livliga ställen. Staden växer och unga människor roar sig med uteliv nu när semestersäsongen snart är över och många turister lämnar staden. Öland hör till de mest populära sommarställena och många har sina stugor där vid kusten. Inte undra på när kungafamiljen sedan länge har sitt sommarslott där. Janicka kommer ihåg sin första resa till Öland. Då var bron till ön nybyggd och hörde till de längsta i Europa.

Hon började sitt besök i Kalmar. Där finns ett slott med anor från 1100-talet och Vasakungarnas tid på 1500-talet. Efter branden i mitten av 1600-talet har gamla staden flyttats till Kvarnholmen enligt planer godkända av drottning Kristina. Där ligger också gamla stadshuset på Stortorget.  Att Kalmar var en av mäktigaste städerna i riket kan man få en känsla av på Stortorget med den pampiga domkyrkan.

Denna gång fick Janicka ta in här i närheten på ett hotell som skulle ha tillgång till swimming-pool. Men det visade sig att man bara hade ett bubbelbad att bjuda sina gäster på. Det var inte nog för henne och rena rama besvikelsen att baddräkten hade åkt med i väskan. Men hotellet var nära hamnen och gamla stadskärna, så hon kunde få sig en kort historielektion. Hon hann promenera på gamla stadens gator, på Stortorget kring den stora domkyrkan och förbi stadshotellet.

På kvällen var hon runt i småbåtshamnen och gick till gamla Ångkvarnen, numera museet med regalskeppet Kronan som för ett par hundra år sedan gick till botten vid södra delen av Ölands kust. Händelse hade en stor betydelse i rikets historia och flera delar av vraket med last har bärgats och bevaras nu i museet.

Där har hon sett den igen, fast i solnedgångens skära färg! Ölandsbron med sina bågar har spänt sig över havet från staden till ön. Det blir en resa i morgon som väntar hennes sällskap. Vid kajen har sjöräddningen lagt till med sina båtar och det kändes tryggt att ge sig ut över vattnet. I lastbåtshamnen med enorma silotorn har mängder av gods lagrats på kajen och det största timmerlagret man kunde se där.

 

- Var det här resultat av röjningsarbeten i skogar efter stormen Gudrun för ett par år sedan inom området? undrade Janicka.

Janicka frågade en kvinna hon mötte om tipps för att få lite god mat i sig. Det blev en ny restaurant vid kajen med franskt kök. Att det var ett bra val fick Janicka bekräftat när hon satte sig vid bordet och ett stort sällskap stormade in. De var inte vanliga turister utan ett lärarsällskap på studieresa. De satte sig nära henne vid ett långt bord. Efter en stund när de kommit upp i varv kunde hon lyssna lite på deras engelska. Vid havet ska det smaka bra med fisk, om hon skulle lyda ett gott råd. Stekt i cognacsmör var den och mumsig. Det är inte synd att använda smör i pannan, svarade servitrisen på hennes komplimang.

Efteråt var det dags med en liten promenad till det något mindre men bekväma hotellrummet med utsikt mot ett ombyggt gamla ölbryggeri och stadsmurar.

Hon såg några killar med ”status bilar”, mest Cadillac som kryssade runt. Hon var lite förvånad över att se föraren med sällskapet när de steg ur bilen och skådade över bron till Öland. Det var inga unga raggare utan mogna män och kvinnor. Hade de kanske en motorträff här i staden, tänkte Janicka.

Efter den stora frukosten bar det ut till ön. Att köra över den långa bron med lagom trafik gav en fin känsla av frihet som sjömän ofta har: att bara se havet kring sig.

Från Färjestaden tog hon vägen förbi kungens sommarslott Solliden i en park, men det gick inte att komma närmare. De körde sedan till Borgholm, en stad med lämningar av den gamla borgen och med en stor småbåtshamn.

 

En bit utanför staden stannade hon vid en farm med kameler och alpackor som ger den finaste ull. Hon såg några gulliga små ”kamelbarn” med fin päls. Fast ullen skulle man behöva klippa på de stora, det såg inte trevligt ut med deras trasiga päls. Janicka gick närmare ett stall med några djur och matade ”sin kanel” med lite ängsblommor.

På andra sidan vägen var en tävling på gång. Fina hästar med unga ryttare tävlade i trav. Hon stannade lite till och beundrade ryttarna och de fina dresserade hästarna.

En resa runt ön var som en resa tillbaka till gamla tider: man kunde se fiskebåtar, runstenar, gamla väderkvarnar och nya vindsnurror på fält, kyrkoruiner och fyrbyggnader. Där fanns flera stora gårdar med lador och hästar eller boskap på bete. Jordbrukare med stora maskiner körde på vägar eller åkrar. På fälten eller allvaret fanns fårskockar.

Janicka med sitt sällskap gjorde en paus för lunch på en gårdsservering i ladan. De träffade där på ett gäng med mogna män på motorcyklar. Så detta var också ett omtyckt matställe fick hon veta. På öns södra udde besökte de fyren Långe Jan och museet Naturum.

De blandade sig med fågelskådare vid fyren. I museet finns många bilder som dokumenterar fågellivet och det unika landskapet på ön. Långe Jan och Naturum var fortfarande fullt med turister och fågelskådare. Det finns många aktiviteter året runt för naturälskare.

En dag räckte knappt till en resa runt ön. Janicka stannade vid en övergiven gård med ladubyggnader typiska för en gammal film som kanske gjordes här på platsen?

Tillbaka i Kalmar tog Janicka en kvällsrunda. På Larmtorget med flera restauranger och Vasabrunnen – en fontän med relief som avbildar tiden då Gustav Erikson ledde uppror mot danska väldet och sedan blev svensk kung, Gustav Vasa.

Men det var inte en fontän man kunde höra på långa vägar, det som brusade och porlade på torget. Hela torget med sina uteserveringar sorlade och puttrade som en stor gryta. Det kändes inbjudande för att kunna smälta in.

Här var livliga besökare som hade en bra tid tillsammans. Janicka undrade om de unga gästerna hade tagit över sin stadskärna igen efter en intensiv turistsäsong. Hon gick tillbaka till hamnen och fick ta farväl av Ölandsbron.

En barnfamilj cyklande på kajen förbi henne och då tänkte hon på att folk lever säkert friskare här än i storstaden. Här cyklar många, både unga och gamla, på gatorna och ute på landet. Man fick skydda gamla staden från biltrafiken som leddes genom enkelriktade gator.

Havsluften luktade så friskt och helande för hela människan!

 

Juli

Janicka var bjuden till en familj som bor på en stor gård norr om staden. Hon köpte en tårta för familjens små barn som älskar sött… På vägen till dem tänkte hon köra förbi ett slott med rik historia och hämta information för sina sommargäster. Slottet har en längre tid varit stängt för reparationsarbeten. Vid kassan i entrén fick hon höra att de två av berömda målningarna som var krigsbyte från 30-åriga kriget har kommit tillbaka efter renovering. Vilken tur att inte alla tavlor och hela konstskatten flyttades hit vid fälttåg i centrala Europa, tänkte hon. Hennes gäster kan titta på några som blev kvar av den gamla skatten i sin hemstad. Här kan de se resten, kanske Silverbibeln. Janicka kände nästan som sitt kall att hålla ett öga på de förflyttade gamla konstskatterna. Även kommande generationer ska kunna njuta av de gamla klenoderna. Trevlig personal (två unga killar, kanske historiestuderande?) gav henne foton på tavlorna och sommarprogram för att hjälpa henne planera utflykter. Bra planering är A och O för ett lyckat projekt. Det kommer hon ihåg från sitt arbete.

På vägen till parkeringen passerade hon en samling utanför en kyrka och blev nyfiken vad som hände där. Där pågick ett barndop och det är något man inte ser dagligen! Fast hon tyckte först från längre håll att det var bröllop. När hon kom närmare såg hon en festklädd mamma med sitt spädbarn i en fin dopklänning. Pappan höll en tonåring i handen. En kvinnlig präst hade döpt barnet. Kvinnliga präster är Janicka inte mycket van vid som en gammal katolik.

Sedan gick sällskapet ut och samlades till kaffekalas på slottet. Janicka var lite avundsjuk, hon minns inte enda fint dop kalas i sin familj. En brorsdotter ordnade fest efter sitt bröllop på ett gammalt slott och det var många gäster bjudna den dagen. Det var bara den gången för uppåt tjugo år sedan hon såg sin bror med tårade ögon. Men äktenskapet har inte hållit trots att två tonårstjejer saknar sin pappa idag.

Janicka träffade några unga scouter med sin ledare vid hamnen vid kyrkan. De tältade vid brostugan och hade säkert något sommarläger i parken. Hon måste skriva igen till sina småttingar om scoutträffar. De här hon träffade verkade ha trevligt ihop ute i naturen…..Vid parkeringen har man ställt flera veteranbilar och motorcyklar av populära märken (Harley D). Men det gamla bil museet har ju stängt, tänkte Jannicka. Då har knuttarna kanske en stor träff här i parken. Hon kommer ihåg att hon sett både ett veteranrally och slottets medeltidsfest med prinsessor, riddare och narrar någon sommar.

Nu var det dags att åka till gården om hon ska hinna dricka kaffe med sina vänner. Men hon fick ett litet avbrott på vägen i alla fall. Det var hennes nyfikna näsa som gav henne stoppsignal. Hon såg från vägen att bakom staketet fanns mycket folk och stora maskiner. Nej, det kunde hon inte bara köra förbi utan att undersöka vad de människorna hade för sig vid skogen. Hon parkerade närmare staketet och hoppade över diket. Då hörde hon en man ropa upp från bilflaket när han körde fram till en traktor: 250 000, första…. 300 000 slutbud! Han höll auktion med stora maskiner den dagen.  Och det brukar hållas ofta på landet, har hennes vänner berättat.

Äntligen har Jannicka hittat till gården och kommit fram och lagom till kaffet. Folk på landet arbetar hela dagen när det behövs och i alla väder. Och kaffepausen är något heligt som måste hållas om det nu kan infalla sent på kvällen.

Den dagen har pausen tagit mera än tre timmar för värdfolket och de har säkert inte haft något emot det. Janicka gick utanför deras hus och kollade på några av deras får i de inhägnade ängarna. Det var mycket jobb att ta hand om ett par hundra djur. Inte bara att man måste mata små lamm när de ska skiljas från sina mammor efter viss tid. Då brukar de små bräka någon vecka innan de vänjer sig. Tackor ska få hjälp vid lamning och det kan gå illa ibland illa. Man kan inte åka till BB med får.

- Nej, att man ska bli duktig som veterinär också, det var inte lätt, konstaterade Janicka. Hon fick en föreläsning om fårskötsel, hur man markerar tackorna som ska till slakt med färg och hur man skiljer baggar från övriga så att det blir ordning på hjorden. Man behåller en del av djuren till nästa vår och de måste övervintra i ladan med ensilage -kost. Så kallas hö i de stora vita rullarna ute på fälten. Man stoppar klippt gräs i maskinen och packar in i plasten. Janicka kom ihåg sin en portionsdiet i plastförpackning hon köpte en gång i matbutiken för att pröva på i nödfall. Men djur är inte så kräsna och mumsar hela vintern på gammalt hö med lite extra ”kross” ibland.

Det var synd att värdfolket inte hade hästar, de verkar stiligare och lättare att sköta? Vem vet, alltid väntar det några överraskningar för en stadsbo ute på landet. Janicka var också imponerad av hur deras barn åker själva med buss till skolan i närmaste stad och bussen går bara på morgonen och senare på efter -middag förbi gården. Föräldrarna hinner inte alltid skjutsa dem till skolan eller till fritidsaktiviteter. Och hur man har det på vintern ville hon inte ens fråga om. Man ska inte vara bekväm och ha allt serverat på ett fat, eller hur??

Janicka fick veta att det finns alltid ett svart får i varje "familj". Hon åkte hem sent på eftermiddagen innan det blivit mörkt. Hon var noga med att inte köra den smala och slingriga vågen genom skogen….

Det har blivit varma dagar, heta som bara den, och regnmolnen har inte visat sig på två veckor. Den som kunde ha legat vid en badstrand eller sticka ut på sjön. Janicka tog hand om sin lilla trädgård, blommorna och gräsmattan började gulna. Precis som dem i parkerna.

Bä, bä vita lamm…jag är grön och jag är glad!!

 

Juni

Nationaldagen har folk firat på många ställen i landet. I huvudstaden har den populära TV-sändningen gått från Skansen. Men Janicka kan sedan följa den hemma utan att behöva ge sig av långt hemifrån. Hon kan hålla sig på hemmaplan. Janicka ville också hänga med på något trevligt, hon blev tyvärr ensam igen. Hon tänkte ta många bilder och sända dem till sina godingar med hälsningar….

Många barnfamiljer har strömmat till slottsparken med för dagen tivoli och försäljnings bodar. Folk köade till kassor för karuseller, barngungor eller stora klätterställningar. De som blivit hungriga ställde sig utanför en korvkiosk eller något godisstånd. På parkens gräsmatta har många slagit sig ner och kollat runt på den stora kalas röran. Barn springer runt och tjatar sig till någon krona av sin mamma eller pappa för att kunna hänga med och snurra eller gunga. De som inte lyckades få någon slant hängde vid insläppet eller skyddsstaketet som avundsjuka åskådare. Det var säkert inte roligt för dem att se på hur de andra snurrade runt…

Janicka gick lite omkring och tänkte vilket ”snurra” hennes godingar skulle gilla att pröva på. Inte ville hon själv testa sådana farligheter. Huvudet snurrar ibland utan att hon rör sig så där tokigt- upp och ner och runt i högt tempo. Karusellen satt hon i för många år sedan och det gick inte bra för hennes mage trots hennes starka barnasinne och nyfikenhet…

Hon gillade en scoututställning med en hängbro. Där fick modiga barn pröva på sin skicklighet. Det är klart att en mogen scout höll barn i handen för att kunna hjälpa till vid behov… Man hade också ordnat olika tävlingar med priser. Och det var unga scouter som ledde lekarna. En varm korv eller godis har alla ungar som kommit till deras ställe fått. Janicka gick till deras stånd också och fick lite information om hur scouter kan inspirera ungar i hennes familj. Hon blev själv överraskad när hon läste om Scoutrörelsen: Det finns 70 000 scouter i Sverige och 48 miljoner i världen (bliscout.nu). Hon måste höra om de nappar på det att kunna lära sig mera om naturen och göra saker tillsammans med kompisar.

En dag åkte Janicka till city, hon blev nyfiken på utställningen Smaka på Stockholm i Kungsträdgården. På vägen dit såg hon några brandbilar som stannat utanför Operahuset med en fin restaurang. Hon blev lite orolig. Kan teatern brinna eller är det några bortglömda kastruller i intilliggande restaurang? Att utställningen skulle ha en scen med kockar, det har hon läst. Men vem lagar mat i kvällsrestaurangen nu mitt på dagen? Som tur var såg hon ingen eld varken kring teatern eller i någon restaurang.  Det måste ha handlat om någon form av brandövning kom hon underfund med.

I parken har folk suttit på bänkarna eller de som struntade i smakprovningen kunde njuta av solen och blommorna i gräset. På stora scenen har unga blivande kockar från Restaurangskolan lagat det ena och andra, man har mixat och blandat till det. Sittande publiken fick tyvärr inte mycket att smaka på vid scenen.

Janicka lyssnade ett tag på programmet och sedan gick hon runt till stånden för att själv smaka lite. Det var mycket folk som besökte parken och satt vid långa bord som placerats i den för dagen vattenfria bassängen! Det var roligt att se hur många blivit hungriga på en gång!

Uppe från en plattform med utställning av leasingbilar höll ordningsvakter och poliser utkik på någon som blivit trött av champagne eller vinprovning! Den har Janicka skippat men tog bild på TV- kändisen Maria som lanserade sitt eget vinmärke. Maria har en familj på fyra barn i USA, hon är bevis på att företagsamma kvinnor också kan åstadkomma en hel del.

Janicka gick till ett stånd med nya kaffemaskiner för att få smaka på "latte" som hon tycker så mycket om. Hon var nästan sugen på att beställa hem den kloka kaffeautomaten som kunde brygga flera kaffesorter. Den kostade skjorta och kapslarna var inte billiga heller. Men smakar det så kostar det, brukade hennes mamma säga…

Flera utställare från olika håll i landet bjöd på sina specialiteter – små rätter både med fisk och kött eller smörgåsar och öl. Köer ringlade sig runt stånden så det blev lite trångt i gångarna. Hon gick förbi ett intressant tält med återvinningsinformation och saker gjorda av det utsorterade materialet. Flera var nyfikna på hur man kan hjälpa till att minska sophögarna som vi lämnar efter oss. Ett företag som arbetar med nya idéer i återvinning erbjuder sina tjänster. De börjar även med information till ungdomar i skolor så att planterade idéer kan växa med människorna.

Man har också tänkt på att roa barn på utställningen. En hög klättervägg har byggts vid ingången till parken och den var omtyckt, det såg Janicka på vägen hem. Så det räcker inte med att lära folk laga bra mat och äta hälsosamt, man ska även locka unga till sport och modiga insatser. Eller ska de vuxna skrämmas från att äta sig mera än mätta och lägga på några extra kilon? Annars väntar dem en intensiv träning på klätterväggen??

På midsommardagen var kungafamiljen precis som varje år på sitt sommarslott på Öland. Där ställer man till en stor fest med sång och musik. Runt om i landet firas midsommar på många ställen. Utanför huvudstaden i en park brukar en lokal förening varje år ordna midsommarfirande med dans kring stången och underhållning för barn. Janicka besökte parken och snart smälte hon in i festligheterna som redan pågick där…

Midsommarstången var redan rest och ett litet musikband spelade till en aning tantig sångerska. Vuxna och barn hand i hand gick runt stången och spelade med (enligt gammal tradition och kära barnvisor som sångerska visade hur). Janicka tycker om dem gamla folk seden och varje år ser hon med beundran hur folk kan leva sig in i visornas magi och återuppleva gamla minnen från barndomen…  

Det är värdefullt när vuxna för över det fina till sina barn. Om alla för stunden kan glömma sina bekymmer och leva i nuet med sin familj. De som inte cirklade runt stången satt kring de dansande med matkorgar eller lyssnade bara på musiken och njöt av dagen…  Utanför serveringen växte sig snart långa köer med kaffesugna gäster eller folk som ville köpa lite lotter från föreningen. Janicka brukade tidigare köpa några lotter själv, men det blev bara nitlotter. Hon hade ändå ett bra samvete för att kunna bidra till föreningens olika hjälpändamål. Det är också en del av traditionen att folk vill hjälpa de mest behövande, men ofta händer det att resurserna inte räcker till allt. Världen är så stor och orättvisorna många!

 

Maj

Janicka är nu hemma igen och vilar upp sig efter en släkt resa. Hon passar på och utnyttjar de fina dagarna. Då besöker hon några av stadens parker som utgör gröna oaser för stadsbor. Där hittar man alltid något för sina sinnen: vila eller underhållning. Hon kan ge sig ut och spatsera runt innan den stora folkmassan fyller alla ytor ute på helger och kvällar… Någon måste arbeta för sitt uppehälle och uppfylla sina förpliktelser. Men hon kan numera planera in sina vistelser ute efter sin kondition eller nödvändiga läkarbesök och små inköpsrundor. Med solen blir man mera rörlig och befinner sig i lättare sinneslag.

Det är mest mogna människor eller barnfamiljer hon träffar då. Och det gör det lättare att umgås med främmande. Småprata med gummor med hundar eller mammor med barnvagnar - det tycker Janicka om. Hon börjar redan sakna sina ungar.

En vacker dag bar det henne till den största stadens park Djurgården med kanalen och slottet. Dit brukar hon åka några gånger om året. Alltid finns det mycket att uppleva, något mer än den fina naturen där. Man får en känsla av frihet, så nära havet och himlen. Många mindre båtar började gå genom kanalen till havsviken. Janicka promenerade på stigen längs kanalen och träffade en familj med en pojke som vinkade åt folk i två gummibåtar.

- We are Greenpeace, hördes hälsningar tillbaka. Folk i svarta gummi -dräkter vinkade åt dem på fastlandet. Janicka undrade vad detta var för aktion som de hade på gång. Inte behöver man protestera mot fritidsbåtar här i parken? Hon hoppades på att de bara visade en avslutning på deras träning till havs.

I parken såg hon en annan träning: Det varit en grupp med Segways – något som liknande tvåhjulingar. Folk rörde sig i gräset på dessa två -hjulingar, slog bollen och försökte göra mål. Kanske spelade de någon form av polo eller fotboll. Janicka var mycket osäker på nya idrottsgrenar.

När hon skulle hem passerade hon en uteservering med en lång kö utanför – det är klart att folk ville svalka sig. Sommar och glass hör ihop. Janicka blev lite ledsen för att hennes hals inte klarar glassen och kylda drycker längre. Det blir flera saker hon måste stryka från sin ”favoritlista”…

Hon svängde förbi sommarrestaurangen. Där satt många i solstolar eller i gräset nära kanalen. På andra sidan gick två tjejer med sina hästar raskt förbi glasskön. Kloka hästar har inte nappat varken på korvdoften eller på glassen, de skulle till stallet och mumsa på lite grönt! Janicka fortsatte sin rond till andelsträdgården, inte så mycket för att handla den dagen, men kanske att kunna ta en titt på deras växter eller ta lite kaffe?

Vid växthusen har man ställt en korg med en lapp: ”var så god, ta för dig någon blomma hem”. Men där var bara lökar upplockade från rabatter, som kommer att blomma igen nästa år. Hon lydde förslaget och tog två lökar med sig hem för att plantera. Det blir en fin överraskning att nästa år få en hälsning från utflykten.

Serveringen i ett av växthusen lockade inte Janicka. Man har ställt upp mycket vegetariska sallader och kakor till kaffet som stod på spisen i stora kannor (säkert flera timmar). Hon tycker om färsktbryggd "latte". Gör hon det hemma utan maskinen blir det kaffe med mycket mjölk. Men några tjejer var mera sugna och tog risken.

- Unga magar är tåliga vet jag, tänkte Janicka.

Hon tittade in i det stora växthuset med fina krukväxter och plantor. En skylt där inne informerade om organisk odling, det var intressant att läsa.

- Synd att min lilla täppa inte har plats för komposttrumma och inte heller kan jag pröva på grönsaksodling, tänkte hon. Men som en nyfiken hund gick hon in i trädgårdsbutiken och nosade lite på bröd med flera bakverks fat och syltburkar. Och hon var inte ensam om det!

En sådan fin dag har lockat ut mycket folk. De har slagit sig ner i parken med sina filtar och korgar. Det är skönt att ligga i gräset och räkna moln får i det himmelska taket. Janicka började tänka på hemresa och gick mot parkeringen. På andra sidan vägen från slottsträdgården ligger ett slott i parken. Hon såg ett ungt par leka med sitt barn….

- Nej, det var inte lilla Estelle, det här var en pojke, tänkte Janicka. Och prinsess familj bor inte i detta slott, fast det hör också till kungens ägor. Det är fint att alla kan komma hit och beundra gamla historiska skatter och njuta av grönskan i parken. På vägen hem har Janicka kört förbi ABBA-museet om den världsberömda popgruppen. Hon har tidigare skaffat något av deras musik på CD-skivor till sina ungdomar.

På paradgatan Strandvägen såg hon flera friska cyklister som tog en rond, även joggare var på språng. Några turister väntade vid kajen på utflyktsbåtar eller var på väg till Skansen och Museet med Vasabåten. Hon började genast planera vilka ställen de ska åka till nästa gång med ungarna.

Janicka tänkte besöka en liten stad där enligt en saga tant Brun, tant Grön och tant Gredelin bodde.

Det här är något att visa sina godingar, var hon övertygad om. Hon gick genom en av stadens huvud gator och kom till lilla rådhuset. Vid scenen på torget uppträdde en grupp och folk samlades för att lyssna på musik. Dit var också på väg en ung familj med sina barn. Janicka var förvånad att se dem alla, inte bara att äta glass, men det fanns två par tvillingar: Två tjejer cyklade och två yngre barn satt i en lättare modell av barnvagn! Alla hade en glasspinne i handen. Det var som att se två barn i spegelbild.

Andra huvudgatan var full med uteserveringar och folk köade vid kiosken för glass och korv. Janicka vågade inte sätta sig där så många passerade förbi med barnvagnar, på sina cyklar eller rullbrädor. Hon gick till ett lugnt ställe, där tant Brun stått vid ingången och hälsade alla välkomna på kaffe och bullar.

- Tant Brun var en naturtrogen sagodocka, men tjejerna som serverade inne på gården var snarast tant Brun i yngre upplaga, tänkte Janicka och tog några bilder. Det var mycket trevligt och en behövlig vila för hennes fötter och huvud under parasollen och trädkronorna. Hon kände sig som hemma i den lilla trädgården och när krafterna återvänt, precis som när elbilen laddar sina batterier, begav hon sig ut igen…

På vägen till parkeringen såg hon världens minsta bibliotek – böckerna kunde lånas i en telefonkiosk av äldre datum… Vilken uppfinningsrikedom eller humor folk har här i den lilla staden. Räcker inte det att de har världens minsta rådhus?  Vid parkeringsplatsen såg hon också på en folkhop vid en ambulans.

- Nej, det var konstigt att folk samlas kring en ambulansbil. Har det hänt något här, det finns inte mycket trafik på en gågata? Kanske en äldre person svimmat av värmen, tänkte hon. Men hon lugnade sig snart, när hon kom lite närmare. Där var bara en kö till vaccinering som ambulanspersonalen utförde.

På vägen hem körde Janicka efter en dragbil med en båt på släpet.

- Jaha, så det var dags för sjöfolket! Hon skulle tycka om en sväng ute på sjön, men att bada i sjön är inte lätt heller, hon vågar sig inte till kallt vatten numera. Hon är mera av en landkrabba som föredrar en enkel promenad i skogen. Där hittar man också en helande luft och mycket grönt i naturen.

 

April

Janicka letade i andra länder efter sina släktrötter.

Janicka letade i andra länder efter sina släktrötter. Hon åkte för att hälsa på en gammal vän i Regensburg, en stad med gamla anor i Bayern. Hon fick höra lite om stadens historia och se sig runt i den vackra stadskärnan. Staden har flera fina kyrkor med stark katolsk influens (ett par kardinaler och en påve har kommit härifrån). En gammal borg tornar upp sig på berget ovanför en stor flod. Här finns lämningar av gamla stadsmurar, men också flera moderna bostadsområden och köpcentra.

Janicka fick höra, att under medeltiden var staden ett stort centrum för affärer på en huvud handelsväg genom centrala och östra Europa. De två damerna gick runt i den gamla staden och tog en paus på en riktig bayersk restaurant med bryggeri. Lunchen (lokala delikatess: panerade schnitzlar) var smaskens och upplagda på stora tallrikar. Bara ölet var lite för starkt för kvinnorna. De hade inte tur med vädret, regnet ville inte ge sig den dagen. De blev lite trötta av allt springande med paraply och åren gav sig känna. Det var synd att de inte tog en minibuss staden runt. Det fanns inte heller många turister ute..

De pratade om möjliga spår efter Janickas mormors föräldrar men här hittades inga ledtrådar. Tyvärr finns nu ingen man kan gå till och fråga om gamlingar i hennes släkt. Men det var värt försöket. Hon fick lite tips om vart man kan vända sig och gräva vidare. En bekant till väninnan letar på internet och bygger en släktkrönika. Så långt vill inte Janicka gå. Hon ska bara pussla ihop lite info för sina ungdomar, så att de får veta mera. De behöver inte leta (kanske förgäves??) när deras frågor vaknar till liv.

Hon fick tillbringa ett par trevliga dagar tillsammans med väninnan med mycket prat och fina gamla minnen. Dessa lever kvar i en så länge man kan andas...

Janicka fortsatte med sin släktforskning lite mera österut på den gamla handelsleden. Bara några tiotal mil längre bort ligger en annan historisk stad med det kungliga dekretet från 1260. Staden byggdes med ett stort kvadratiskt torg och omgavs av stadsmurar som gav skydd även åt besökarna - resande köpmän - mot faror som banditer från de djupa skogarna runt omkring. Med tiden har staden ändrat sitt utseende. Flera kyrkor och kloster byggdes på ett sätt som behagade katolska präster, jesuiter och rika köpmän genom tiderna.

På stora torget restes på 1500-talet ett högt torn för att skydda staden vid eldsvådor (de härjade ofta i omgivningarna) och mot fienden. Borgarna fick flera privilegier av konungar. Blomstrande handel och gamla yrken gav dem rikedomar. Staden fick rätt till att prägla sina egna mynt och att avrätta dömda bovar. Folkmassorna behövde skyddas och roas. Till stadens historia hör också att den var ett säte för och tillhörde de nya makthavarna under de långvariga husitkrigen. Det mest intressanta från senare tider är att staden under andra världskriget befriades av general Pattons pansardivision och fick sin frihet innan tyskarna kapitulerade i Berlin. Det kan man läsa idag på en minnestavla på rådhusets vägg.

Janicka kom dit med en vän och parkerade bilen på det stora torget. De gick runt för att bekanta sig med stadens historia och livet idag. En gammal man stod utanför rådhuset och erbjöd sig att berätta några intressanta uppgifter om sin älskade stad.                                             - - Där på andra sidan av torget ska ni titta i en gata på ett unikt hus med gamla målningar på fasaden, berättade han.

Janicka blev glad att få veta allt möjligt utan att slå i böckerna. Hon tänkte att mannen kanske varit en guide tidigare, något som hon också en gång prövade på. Många är fortfarande intresserade av gammal historia. Inte allt lär sig barnen i dag i skolan. Allt detta ska hon berätta för sina godingar. De ska också få veta något om sina äldre släktingar i den stora familjen.

Hon fick också lära sig något om gamla butiker i staden och att det utanför staden legat flera handelsträdgårdar. Staden var känd för sina odlingar av blommor och för sina blomsterdekorationer. Det kom den gamla mannen ihåg. Som liten pojke hjälpte han till att leverera blommor till kunderna.

Janicka blev glad. Hon kommer ihåg att hennes morfar gick i lära i Wien vid kejsarens trädgårdsskola. Det var säkert här någonstans nära torget familjen hade sin blomsteraffär. De bodde lite centralt har mamma berättat. Men det var bara hennes morföräldrar och moster som stannade kvar i staden. Mamman flyttade med en mycket äldre syster till en storstad långt ifrån och återvände sällan. Var familjens handels -trädgård legat fick Janicka inte höra. Nåväl, inte att undra på att hon själv tycker om att pyssla med växterna hemma! Av den gamla mannen fick hon också höra att det tidigare funnits en stor garnison med dragoner i stadens utkant. Det var hennes morbror som ridit där och tävlat på häst. Men Janicka kommer inte ihåg mycket om honom. Han försvann någonstans under kriget.

Janicka med sitt sällskap gick runt torget, de tittade in i kyrkor. Hon skulle ta foto på ett gymnasium med vackra bilder på fasaden. Det var några ramsor (med kloka ord) som mamma pratade om för jätte länge sedan.

Vid ett hus på en tvärgående gata träffade hon en man som just parkerat sin tyskregistrerade bil. Hon frågade denna man om han kände en doktor D som hade ett hus här i närheten. Jag är doktor D svarade han. Janicka var förvånad och trodde inte sina öron när han också kände till blomsteraffären. Den här mannen måste vara son till den jag frågade efter. Det var han som hade ärvt huset och rustat upp det.

- Det var mina släktingar som hade affären och bodde här i huset. Svarade Janicka och blev glad att hitta rätt. Det kändes som att hennes mamma och moster log mot henne, fast de är borta sedan länge nu. Vilken tur hon hade!!

Doktor D berättade att han bodde i Tyskland och har arbetat på ett sjukhus. Nu som pensionär åker han hit för att ta hand om huset och gamla bekanta. Han var en gång i Göteborg på någon konferens och tyckte mycket om den svenska västkusten.

- Det är ännu vackrare mera norrut mot norska gränsen, berättade Janicka. Sedan började de prata om sina liv och sjukdomar. Janicka har repat sig nu efter flera år. Då sade han att han hade haft cancer också!

- Men herr doktor, ni levde inte själv efter de medicinska råden! Han kände till Radiumhemmet, där fick hon sin behandling. Båda två kände att de hade setts här förut, kanske som små barn! De fick liknande öden, trots att de hamnade långt ifrån sina gamla hemtrakter.

Det blev dags att hitta något ställe för lunch. Då fick Janicka tips från doktorn - ”som föreskrivet på recept” - det var till en populär restaurang. Den är känd även bland turister som kommer hit varje år till sommaren. Då finns mycket ordnat inom kulturen för besökare. Staden lever kvar med sin magi som drar resenärer från när och fjärran. Kyrkan med bilden av den heliga madonnan drog förut processioner till staden, men idag är det kanske den goda maten som drar??

När Janicka var liten hörde hon någon hemma som berättade om en stad under Heliga berget. Staden skall ha legat nära Silverbergen och djupa skogar skall ha gått runt om den. För nära ett par hundra år sedan började man borra sig in i berget och anlade flera gruvor. Man sprängde gruvgångar och tog upp malm med hissar i tornens schakt. Det har varit flera olyckor i gruvorna, men tappra män gick varje dag till sitt arbete. Staden har blivit rik och man byggde en kyrka på Heliga berget. Huvudaltaret i kyrkan är ett konstverk i silver. Det var en gåva till jungfru Maria för att beskydda stadens invånare, särskilt männen i gruvorna.

Janicka fortsatte sin upptäckts- och släkt resa till staden under Heliga berget. Hennes farfars familj hade bott i byar runt staden. Männen gick till gruvorna och kvinnorna tog hand om stora barnaskaror. Farfar var förman i en gruva och kunde bygga ett hus åt sina fem barn. Det var fyra pojkar och en flicka som gifte sig med en gruvarbetare. Pojkarna blev lärare och en blev doktor.  De fick stipendier och ville lära sig saker och föra kunskaper vidare till barnen.

Janicka började sin visit uppe på Heliga berget med en kyrka känd för årliga processioner. Det pågick en mässa, så fortfarande kommer folk hit… Hon beundrade utsikten över staden med sina omgivningar.

Sedan åkte hon till stadens utkant och tittade på gamla byggnader från den tid, då gruvorna varit i drift. Flera gruvtorn och tillhörande byggnader blev till kulturminnesmärken sedan gruvorna stängts. Det var intressant att se rälsen som gick till en tillbommad bergvägg varifrån man fraktade malm till uppläggningsplatser och kross.

Janicka försökte åka till några byar runt om staden, men det gav ingenting. Efter nära hundra år kan man inte hitta några spår efter gamla släktingar. Inte ligger de på en kyrkogård, folk flyttar från sina hem -trakter och spåren försvinner med tiden. Men så länge man lever får gamla berättelser leva kvar hos en.

Tiden går fort när man har det trevligt. Påskhelgerna är redan förbi. Men Janicka hann tänka på sina små godingar. Innan hon åkte hem, lämnade hon över några påskägg och lite godis. Hon vet inte när de kan träffas igen, men hoppas på att det blir snart.

 

Mars

Våren har äntligen kommit till oss.

Folk passar på att röra sig mera ute och beundra den grönska som vågar sig försiktigt fram. En skidbacke var redan helt utan snö. Första blommorna visar sig i grönskan…

Unga par är ute och promenerar igen och kärleken gror inte bara bland kvittrande fåglar och ungdomar….

Efter vintern rensar tankbilar avlopp på flera gator och man lastar och forslar bort de avklippta grenarna efter trädskötseln. Folk börjar vår städa hemma och stadens renhållning tar hand om gator och parker. Det är mycket av vinterns sandning som ska städas bort nu. Vi ska hälsa den kommande våren i en ren stad. I parken rastar några kvinnor sina hundar som springer vårrusiga av glädje.

Janicka har varit hos en sjukgymnast för sista gången innan en resa till sina godingar. Hon kan inte komma till dem med sin dåliga rygg och axel. Hon vill njuta av besöket och håller redan på att planera flera utflykter med ungarna. Hon vill inte vara en gnällig tant och skrämma bort sina småttingar. Hon ska orka och kunna hänga med på deras bravader…Hon gick förbi en park och var road av att se de glada springande jyckarna. Gräsmattan och träden började sakta vakna till liv.

Janicka åkte till ett kungligt slott för att ta några bilder. Hon vill visa dem för sina käraste. Det var ett tag sedan de var tillsammans här i parken. Dit har också några turister letat sig fast det är tidigt på året. Vid slottet kunde man på nära håll se ett par svanar. De badade i solen som speglade sig i vattnet. Tänk att kunna ta ett ”solbad” så här tidigt på året! Här får fåglarna smaka på ett kungligt boende - kan man må så fint som en kung? Vem vill inte bo i närheten av så fina grannar.

På vägen hem har Janicka kört förbi ett stuteri. Hon märkte att hästarna också började känna att våren är på väg trots att de hade en ”hästkappa” på ryggen för säkerhets skull. Eller var de varma efter ett träningslopp och skulle ”coolas” ner? Kan en häst kan vara förkyld också?

Första vårluften känns så fin och värmer en i hela kroppen, går rakt in i hjärta. Det är som en förhoppning om att bättre tider är på väg.

Janicka var tvungen att en dag åka till en bilverkstad för bilservice. Där såg hon en Volvo-bil som Zlatan körde i sin reklamfilm. Det är klart att hon tog ett foto på den för att kunna visa sina ungar. Synd att hon inte hade 500 000 kronor för att kunna byta upp sig och hänga med på den patriotiska vågen. Något som media försökte skapa för att köra inhemskt: ”made by Sweden”…...Hon åt lunch i personalrestaurangen med killar och tjejer som arbetar hos firman. Det var inte dåligt att bli bjuden som kund, inte bara på kaffe utan också på lunch som tack för att man kunde vänta där ett par timmar på sin bil

Snart var det dags för Janicka med den sedan länge planerade resan till sin familj. Det tog bara ett par timmar med flyg, men resa till flygplatsen och väntetiden tog nästan halva dagen. Direkt på flygplatsen vid bagageutlämningen såg Janicka en tjej. Hon väntade på sin resväska och kollade något på sin laptop. Folk måste vara uppkopplade hela tiden numera. Janicka skakade bara på huvudet, ska man verkligen vara slav under teknikens prylar? Måste man verkligen vara ”on line” till varje pris?

Det var mycket att prata om när hon träffade sina ungdomar. De planerade en utflykt till Zoo, en runda på staden och säkert en fika på Mc. Där fick hon kolla hur barnen leker med en clown, det tyckte Tom var häftigt. Där kunde hon spana in hur man kan arbeta för fulla muggar också på lunchen. En man satt med sin mobil, dator och en kaffemugg. Vad kan tekniken idag hjälpa oss med är för många ofattbart. Men hon vet bättre eftersom hon själv gick i fällan. Det var jour vid datorn på hennes arbete som gjorde henne sjuk. Men nu kommer det att bli massor av folk utbrända mycket snabbare. Allt går med ett hög skruvat tempo nu för tiden… Ingen ro och ingen vila, hela tiden ska man vara uppkopplad eller ”on line”. Många använder tekniken inte bara i sitt arbete utan också för att roa sig. De kan överföra eller ”streama” musik, filmer och byta information från olika sociala media. Snart pratar alla svengelska, inte bara inom IT-området.

Janicka åkte till city för att kolla på nyheter, det var inte igår hon besökte sin familj. Det händer varje gång att hon upptäcker något nytt i staden. Det byggs fort nu för tiden. Man river gamla hus i city och reser upp nya moderna palats för både kontor och varuhus. Janicka brukar ofta besöka ett varuhus som byggdes av en svensk firma för många år sedan. Då var det ett modern mecka för köpsugna. Det är klart att Janicka passade på nu och tog en fikapaus där. Hon gillar ”Vienna coffee”, kaffe latte med en vispgrädde klick.

För något år sedan byggde man det största multihuset i city här på andra sidan av torget. Man har behållit en gammal historisk byggnadsfasad men inuti restes flera våningar för kräsna besökare. Här hittade Janicka ett skandinaviskt matställe och en butik med svenskt konstglas. Hon tycker om att bara gå runt och ”windowshoppa” eller smälta in med andra nyfikna själar.

Utanför på torget hände det också mycket. Denna dag stod en kille från Skottland med sin säckpipa och spelade för förbipasserande. På andra sidan torget har många turister letat sig till en stor restaurant i ett historiskt palats – Representations huset – ett arkitekturmonument med aula för musikforums årliga festivalprogram.

Janicka brukar också varje gång hon besöker staden åka till Borgen och blanda sig med alla turister som varje år beundrar historiska byggnader i staden och njuter av många matställen med lokala bryggerier. Hon åker upp till några utsiktsplatser och njuter av vyerna över gamla stadsdelar i vårsolen.

På torget utanför Borgen rörde sig mycket folk. Några har kommit med buss eller taxi, andra till fots. Rese sällskapet hördes samtala på många språk. Janicka gissade på skoj vad folk talade om. Familjer som tog hit sina små barn fick säkert en något kortare resa hem. Det var intressant att skåda ett bröllopspar med en fotograf som tog bilder utanför Borgens huvudportar med staden under fötterna.

Där träffade Janicka också en asiatisk tjej begåvad med uppfinnings -rikedom. Hon hade en liten platta eller mobil som var fäst vid en pek-pinne för att kunna prata in och ta bilder bakom sig samtidigt när hon gick runt på torget. Det här blir säkert snart en ny ”virtuell guide” för hemmabruk.

- Ska tekniken styra eller tjäna oss förslavade användare? Janicka undrar vem som vinner denna kamp. Det lär inte finnas några gränser för utvecklingen. Ska vi inte ta oss en tankeställare innan det blir för sent? Där runt kring henne rörde sig folk med mobiler och surfplattor.

Janicka kände sig gammalmodig och utanför. Att ingen lyssnar på henne hemma oroar henne mest. Vad hjälper det att hon har fått sin läxa. Hon vill bara det bästa för sina ungdomar och skydda dem.

Janicka har inte tittat mycket i alla butiker med turistprylar - souvenirer och krimskrams. Men hon gillade en butik med några marionetter från gamla sagor - djävulen, en kung och en drottning. Här i landet finns inga levande kungligheter. Men det är synd att barn idag inte läser så många gamla sagor. TV, filmer och böcker berättar andra historier eller visar storslagna sagor i en ny tappning.

Hemma hos barnen har Janicka varit bjuden på middag. Den har Lucy hjälpt sin mamma att laga. Och det var smaskens!! Tom var som vanligt upptagen med mammas laptop och letade olika webbadresser med spel. Sedan var det dags för hemläxor. Det kunde inte Janicka hjälpa till med. Det var längre sedan hon gick i skolan. Men hon läste lite engelska med Lucy.

Besöket på Zoo har varit lyckat men lite slitsamt inte bara för Janicka. Det var så mycket barn skulle se och pröva på. De var nästan halva dagen i parken med många paviljonger och uteplatser för olika sorters djur, både stora och små från flera håll i världen. Barnen tyckte mest om krokodiler, elefanter och gorillor. Men Janicka tyckte synd om gorilla -familjen med en liten unge. Den har suttit på pappas rygg och tittat på alla barn utanför glasväggen.

- Varför är han så ledsen, tänkte Janicka och undrade vem som är fri och vem som blev fångad. Den lille har aldrig sett en regnskog och andats in den fina luften. Han är ju född här i parken. Men vi då!? Tänk om det blir tvärtom - vi kommer att leva bakom glasvägg och bom och andra intelligenta arter ska passera utanför och skåda oss i fångenskapen. Men vi är ju redan frivilliga fångar i teknikens klo, många utan att förstå det och utan att sakna sin frihet!! Janicka blev lite skakad vid den tanken.

De stora elefanterna - flera stycken i parken – har hållit sig långt borta från rampen med besökarna. Kanske har de kloka djuren redan tröttnat på sina fångvaktare? Men Tom och Lucy har suttit på elefanter i alla fall – fast inte levande, som tur var.

Barnen fick också mata små babydjur i skansen och åkte med en liten spårvagn. Där fick Tom tjusa några tjejer!!

Janicka och hennes ungdomar tog många bilder den dagen. Tjejerna använde sina mobiler, det var bara Tom som blev utan. De var så trötta vid fikapausen. Så var det dags för hemresan. Den här fina vårdagen räknade man antalet besökare i parken till 9 490. Det kunde man läsa på en tavla vid entrén. De var glada att hitta tillbaka till sin bil på den stora parkeringen.

Det var tyst i bilen på vägen hem, barnen tänkte säkert på allt de hade upplevt. Tom nickade till och fick vila sig. Janicka var glad att dagen blev så lyckad för alla….

Janicka hann tyvärr inte göra så många utflykter med dem. Det är Toms förskola och Lucys skola och squashträning som styr deras tid numera. Besöken hos deras farmor och pappa som bor på annat ställe nu var också något som blev en nyhet i familjen.

Janicka hoppas på att det kanske nästa gång de ses blir mera tid tillsammans för att hitta på något roligt igen.

 Våren har kommit !

 

Februari

Alla hjärtans dag kommer snart...

Janicka åkte med sin vän till ett läkarcenter i city för en kontroll. Det är inte roligt med ett flimrande hjärta som började leva sitt eget liv. Det är enerverande eller snarare så jobbigt att man blir orolig och snart ångestfylld. Man ser inte utanpå en människa att hon har problem. Vilken tur att det finns nya medel och medicin. Folk får en chans att kunna leva längre. Men lever vi alla på ett rätt sätt eller galopperar vi genom livet som travhästar?

En liten tankeställare skulle alla ta sig en stund för när tiden börjar bli knapp: har jag åstadkommit något bra med mitt liv eller gjort någon nytta för en annan människa?  Det vore skönt att tro på Gud den allsmäktige och lita på att någon ordnar allt för oss… Men vad gör vi själva då??

Februari månad går i hjärtats tecken. Vi firar St Valentindagen till minne av en urgammal människovän som hjälpte de behövande och fick betala med sitt liv för att han hade ett stort hjärta. Det gäller inte bara att köpa en chokladask åt någon, det gäller att bry sig om!

Janicka och vännen fick parkera bilen vid en skola med cykelställ. Det var roligt, tänkte hon, att en tjej gick och hämtade sin cykel med full utrustning där. Hon blir säkert frisk med en daglig trampövning. Men Janicka vågar inte längre trampa med cykeln i city och blanda sig i trafiken där. Det roliga var att vid cykelstället satt ett par sparkcyklar fast. Vilka friska barn vågar sig på motion i city?

Janicka gick till Kungsgatan och på hörnan såg hon en annan rolig sak: Trumslagarna hade kommit till staden. Hon såg en lastbil och två killar som lastade av stora plåttrummor. Nej, de ska inte spela här, de ska jobba med ventilation i huset, kom Janicka underfund med.

I väntrummet på läkarcentret fick de vänta ett tag. Där såg man att många patienter söker sig hit att få hjälp med sina hjärtan.

Från husets fönster fick hon se trafiken nere på Sveavägen. Hon uppskattade många unga som cyklade friskt utan att bry sig om alla bilar som passerade. Det måste se mycket farligare ut i rusningstiden, tänkte hon. Och inte alla hade hjälm på huvudet. Janicka märkte att trafiken började tillta och en tankbil parkerade vid trottoaren. Nej, det var inte en bränsleleverans. Man fyllde på pubens fat med öl.

När Janicka och hennes vän var i city passade de på att titta på torget. Här var många stånd med blommor och frukt, men inte så mycket folk som handlade just mitt på dagen.  Torghandlarna hade tur eftersom det inte var några minusgrader. Frukten och blommorna kom inte till skada. Kanske flera köpare kommer till skott på väg hem från arbetet.

En kille hoppade på sin cykel och började trampa bort förbi Janicka. Det var trevligt att han visade sin skicklighet i att koppla upp sig. Några personer kilade över torget med sina mobiler och var också uppkopplade, men det tar priset, tänkte Janicka. Många springer ute med sina nallar och bryr sig inte om trafiken runt om. Men man ska vara ”on line” numera.

Janicka och hennes vän gick till Saluhallen för att kolla utbudet. Dit strömmade flera, kanske för att ta en festlunch Valentindagen till ära. Dit kommit ett par hand i hand med raska steg, de var säkert hungriga. Butiken med choklad var full med folk som letade bland askar och påsar med handgjorda praliner. Här kostar det skjortan, tänkte Janicka. Men kanske är det värt och hälsosamt med lite av den fina chokladen? Det måste hon pröva på.

  

Sedan gick hon runt och luktade lite på kryddorna i affären som var överfylld med påsar och fick smaka på torkade goji-bär med påstådd medicinsk inverkan. I fiskståndet fanns rensad havsfisk och räkor, hummer och krabba. Allt var dagsfärskt och mycket dyrare än hos handlare på hemmaplan. Janicka var nöjd med sin chokladask och de vände hemåt. Det var intressant att se lite nyheter i city. Man ska hålla sig uppdaterad – sägs det idag.

På vägen hem märkte Janicka att en stor rosa bil svängde ut från parkeringen längs huvud- gatan och följde efter dem. Det var rosa Cadillac, en berömd jenkare, förklarade hennes vän.

Och den är säkert värd en slant idag, fast den drar mycket bränsle… Men det var mycket billigare bensin förut i Staterna och bilen var en legend där. Det är klart att hon också hörde en gammal rockhit - Oh Jessus give me a pink Cadillac…

Nästa weekend ville Janicka ut på landet, nu när snön håller på att försvinna där också.Hon skulle hälsa på en väninna som bor nära en sommarstad med bra båtförbindelser. Det var på vägen till sin väninna hon gjorde en sväng till Vaxholm. På hamnkajen utanför Stadshotellet förtöjde en motorbåt som väntade på sina passagerare. På kajen väntade många fåglar, förmodligen på en annan båt eller en matbit från förbipasserande. Men det var nästan tomt och Janicka tyckte att det var annat på sommaren. Då är det fart här och fullt med folk och båtar.

Hon gick runt till torget med det fina stadshuset och förbi ett par affärer med hantverk och marina artiklar. I en affär med barnkläder har just två tjejer stigit in. Janicka tänkte på sina små stjärnor. Hon kunde inte föreställa sig hur de själva skulle gå och handla sina kläder.

Janicka skulle till ett galleri och café som ägdes av den mycket omtyckta konstnären LL. Hon ville köpa någonting åt sin väninna som hon ska träffa snart. Men till hennes stora besvikelse var galleriet stängt precis som flera affärer runt torget. Hon kunde bara ta foto på målat porslin i skyltfönstret. Det var de berömda kopparna och faten med lavendel från Provence.

- Ack jo, det var inte bra, jag kan inte åka dit och hälsa på utan en present, tänkte Janicka och gick och köpte en blommande hälsning från växthuset.

Janicka hade trevligt med sin kompis ändå. Det var både kaffe och äppelkaka och många timmar med mysigt prat… Det har hänt så mycket att berätta sedan sist.

Så småningom blev det mörkt ute och Janicka var tvungen att ge sig av hemåt. Att bo på landet har många fördelar,det säger hennes väninna. Det blir snart sommar och då kan Janicka göra återbesök här i trakten. Hon kanske får bättre tur då…

Vill du ha recept på en paj....eller vad sägs om lite choklad till Valentin dagen?

 

Januari

Janicka har vandrat i sina tankar…

… men hennes steg var inte så lätta och smidiga som förut. Hon tänkte på Nyårskonserten med ”Straussbaletten” och vackra bilder från Wien. Det var länge sedan hon besökte valskungens stad. Den gången var hon också ett par dagar i de österrikiska alperna en sensommar. Fast hon kan inte längre vandra i bergen eller dansa och får nöja sig med fina bilder och sina minnen.

- Tänk om man kunde dansa in det nya året och röra sig så lätt som en dunfjäder?  Nej, hon har aldrig varit någon hängiven sporttyp, men att dansa det gillade hon. Hon försökte med ett Zumba- pass när hon gick på seniorgymmet för något år sedan. Men det gick inte att hänga med, något så högt uppskruvat tempo, det var nästan hälsovådligt att bara titta på. Nåväl, varje ålder har sin tjusning? Eller?? Vi ska leva på hoppet och röra oss med positiva tankar, det brukar hjälpa… avslutade hon årets rekapitulation (bokslut?) av händelser.

Janicka hörde att en sångtävling för unga ska ordnas i en hall på ett köpcenter. Hon blev nyfiken på vilken musik ungdomar gillar i dag. För några år sedan gästspelade en melodifestivalvinnare på samma ställe. Hon ville hänga med för att kunna berätta för sina småtingar. Men det var mycket folk och hon kom inte i närheten av sångarna.

Äntligen har det kommit lite snö och vintern har tagit över. På vägen till sjön såg Janicka en dag några barn som med sina mammor provkörde nya snöfat i en backe. Hon stannade upp och tittade på dem. En pojke testade sitt snöfat och en något större tjej åkte på det som liknade en plastmatta. Det tredje barnet fick inget att sitta på, det rullade bara ner i sin overall direkt i backen med snö. En mamma dirigerade hela spelet och alla hade roligt. Det fick Janicka att tänka på sina egna ungar, hon måste snart höra efter om hennes bilder hade kommit fram…

När vädret tillåter försöker Janicka promenera i rask takt om det så bara är till närmaste matbutik. Vid en gatukorsning gick hon förbi en konstig figur. Någon korsning mellan kamel och älg kanske.

- Vad ska detta föreställa, till hälften ett ökendjur och till hälften skogens konung, tänkte hon. Ska man också klara sig långt utan vatten och vandra långt efter bara en liten matbit?? Fast det vore inte så illa om en människa kunde vara rustad för alla naturens sidor och nyck. Men för oss känns det tryggare med våra vanor och våra bekanta. En människa brukar gärna återvända till barndomshemmet och alla kära minnen.

I affärerna fanns inte mycket folk nu efter allt firande och alla julklappsinköp. Nu för tiden passar många handlare på och erbjuder bland annat potatis och smör för ett par kronor under den smala månaden. De värnar inte bara om våra tomma plånböcker utan även om hälsan. Samtidigt går en våg i medier där man hackar på bantningskurer för oss i början på ett nytt år med nya löften.

- Nej, mig behöver man inte lura på GI eller 5:2-dieten, tänkte Janicka och smålog.  En diet som låter dig festa fem dagar i veckan och resterande två leva på mager mat med minimala kalorier. Vilken tur jag har, tänkte hon:

- Min mage säger ifrån själv när den få mera än den kan klara av. Och man vill ju kunna sova lugnt hela natten lång… En vila kan man unna sig efter allt som kroppen fått gå genom. Människan måste vara snäll mot sin kropp, den enda vännen man dras med hela livet…

Janicka vet att den sanna vännen ser ut som en tålig hund, men den egna kroppen kan vara något mera krävande. Den bits inte, men den kan säga ifrån en vacker dag om man inte sköter sig…

Janicka skulle till läkarhuset i city och på vägen hem såg hon hur staden gjorde sig av med resterna av julfirandet. En stor hög av uttjänta julgranar lastades med en kranbil. Nu är det nya friska tag här med. 

Hon gick över gatan på bron och träffade en grupp unga mödrar med barnvagnar. De skulle över till en park vid Mälarstranden. Vilken tur att stadsbon har fina parker att kunna hämta lite frisk luft i. Janicka såg också en man med sin hund. Den rullade i snön och sprang sedan efter sin husse. Så glad denna jycke var! Är det något att avundas??

En hund som älskar snö- bad........ och springer ute med sin husse....

Janicka kände sig lättad när hon kom hem till värmen. Det kändes i fingrarna och kinderna att vintern gör sitt jobb. Hon hoppas bara att kylan och snön snart gjort sitt här och flyttar mera norrut. Det vore skönt att ibland ha en kortare vinter…

Får man önska sig något fint??