HEM
BABEL
FABEL
BLOGG 2013
BLOGG 2014
BLOGG 2015
NOVELLER
PRESENTATION
KONTAKT
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Anpassad för IE 9.0
Startdatum 2013-03-07
Uppdatera 2015-02-22
Webmaster
 

Blogg 2013

 

December

Janicka har gett sig ut för att kolla på julförberedelserna i city. Varje år kommer man med nya idéer för att julpynta varuhus och stora butiksgator som vill överträffa varandra. Folk ska dras hit som med en magnet och bara tänka på julklappar och på att shoppa för fullt. Men inte Janicka och många andra ensamma åldringar. Men trots en något tunnare plånbok vill hon se om julstämningen kan trollas fram ändå. Hon vill åter uppleva den tid då hon hade sin familj omkring sig och de firade helgerna tillsammans.
I början på december reste man en jättestor julgran vid kajen utanför Kungliga slottet. Den blir en del av utsikten från Grand hotell för gästerna till Nobelprisutdelningen och kalaset i stadshuset.

Vi andra kan följa alla händelser på TV. Sedan kan vi spatsera på kajen förbi julgranen och njuta av promenaden på Gamla Stan. Och det finns mycket att se vid den här tiden. I slottskyrkan finns varje år en julkrubba och på torget i närheten kan man handla brända mandlar och annat godis på en julmarknad. Janicka kommer ihåg hur hennes ungar tyckte om att ta en kopp varm choklad med lite bakverk här efter en kall promenad.

Nere vid kajen träffade hon folk som undrade vad det var som hade flugit över deras huvuden. Det snurrade med två färgljus – kanske ett UFO, tänkte hon. Nej det var någon typ av mindre drönare som en kille styrde runt från kajen. Vilken tur att inget UFO kom över vattnet till andra hamnsidan med stora kryssningsbåtar. Den kunde föras ”over seas ” och försvinna

En annan dag åkte Janicka till NK - stadens finaste varuhus som redan var upplyst med girlanger och ljusspel. Folk köade utanför sagoskyltningarna. Något som brukar locka många barnfamiljer varje år. Utanför skyltfönstren har både stora och små vandrat i en låtsasvärld och låtit sig dra in magin.

Här ville Janicka komma fram med sin kamera så att hennes bilder blir fina och uppskattade. Och hon var inte ensam om det, många andra med mobiler varit i farten. Hon tyckte mest om Lucia trio som var utklädda vovvar. Det var bara julvisorna som fattades…

Vilka vackra blommor Janicka såg vid varuhusets ingång och en julgranliknande storklocka hängde från husets innertak ner över flera våningar.
En livslevande jultomte satt vid en julgran och fick ta upp barn i sitt knä. Många barn ville ha ett foto att maila, kanske till sin mormor. Janicka hoppas att hon också får några bilder av sina älskade.

Janicka var en dag i en stor galleria tillsammans med en tilltagande mängd köpsugna eller bara nyfikna människor. Många barnfamiljer visade sina unga vad som händer i city. Mest intressant var en tävling hos en media firma om en ny mobil eller surfplatta! Några barn trängdes vid en butik med nya spelkonsoler. Janicka tycker att flera barn väljer mobila plattor med games, för att ha sina leksaker i fickan precis som sina pappor.

Janicka fick nog av storstaden, det var mycket att smälta. Hon orkar inte längre springa runt som förut. Hon blir lite trött av det stora tumultet. Hon måste ta det lite lugnare. Varför jaga upp sig nu? Det gjorde hon tillräckligt med på jobbet förut…
Hon ville ut i naturen innan snön kommer och gör det svårare att röra sig utomhus. En gång gjorde hon en utflykt till ett skogsparti med en gammal ruin av en vikingaborg. På vägen träffade hon en grupp människor som vandrade med stavar. Dessa hade hon glömt att ta med sig. Kanske nästa gång. Hon följde backen ner till sjön och såg ett båtvrak, men hur har denna stora båt kommit dit?? Vem har låtit båten förfalla till ett bart skrov

Uppe på berget fick hon utsikt över sjön. Hon tänkte på gamla vikingar. De som bodde där och klarade sig med enkla livsvanor och något obekvämt boende. Men de kanske trots allt levde ett gladare liv utan så många bekvämligheter och jagade bara vilt för sin föda. De hade inga nya onödiga prylar att jaga … Saker att fylla sina hem med. De slösade inte med jordens resurser och lämnade inga stora berg av sopor i naturen…
Vi kunde ta över resterna av deras slöseri och oreda. (Nej, det är vi som lämnar stora högar efter oss..) Fast å andra sidan var deras livssätt också rått och sjukdomarna härjade nästan i takt med att de krigade och erövrade nya områden.

Janickas grubblerier gjorde att hon tappade hon bort sig i den snart mörka skogen. Hon gick på en skogsväg och efter en svår stund (hjärtat åkte upp i halsgropen) träffade hon en kille med en fotoväska och ett stativ.
- Det var tur att en naturvän också vandrar här, tar du bilder på solnedgången, sade hon när allt hade lugnat sig.
Hon frågade om vägen går tillbaka till viken med det gamla huset och de parkerade bilarna.
- Jo, visst det är bara fortsätta fram och det tar inte många minuter att komma till stora vägen, svarade han och försvann med sina långa och raska kliv.
Trots det snabbt tilltagande mörkret fastän det var tidigt på eftermiddagen var Janicka lättad över att slippa övernatta i skogen. Så modig som vikingarna var hon inte….

Janicka såg något konstigt en dag på vägen hem: en jultomte satt med sina paket uppe i ett träd. Men hur hamnade han där, det var en fråga. Var han skrämd av några busar eller rädd för något, vem vet. Han hade visst bråttom till många barn. Några av dem som har inte fått några julklappar har blivit säkert ledsna..

Årets första snö kom till våra bredgrader vid första advent och hade lite kyla med sig. Men inte i storstaden, här har vi fått en grön jul och det hade inte Janicka något emot.
Fast med tanke på barnen kanske det blir bättre med lite snö i backarna. Men det kommer säkert snart. För oss andra kan komma mera sol ute och det trygga värme inomhus…

Gott nytt år alla önskar Janicka!

 

November

Vi fick en lång sensommar och en grön inledning på vintern i år, som tur var för många som slapp att värma upp sina bostäder. Det hade vi säkert inte något emot, tänkte Janicka.
De enda som saknade snö var kanske vintersportfolket som skulle träna inför vinter-OS eller barn som tycker om att kasta snöbollar och åka till fjällen. Vid några liftanläggningar man inte kunde bereda snö i skidbackarna i lägre fjällområden. Det har turister varnats för. Vilken grön vinter vi fick!!

Janicka åkte en dag till Steninge med en fin park och en gammal glashytta. Hon åt lite mat på hyttans servering och tänkte titta på glasblåsare. Man tillverkade lite konstfigurer och vaser då hon var här sist. Men till hennes förvåning var glaskonstnären borta och hela hans verkstad hade bytts ut mot en jättegryta med ställningar för ljusstöpning. Inne i butiken såg hon fina blommor och dekorationer.

- Här har julen redan börjat, tänkte hon. På hyllorna satt fina dockor i olika storlekar, något som lilla Lucy säkert skulle tycka om. Det fanns många nallebjörnar och andra presenter att kolla på. I andra lokalen fanns en mängd fint designad glas och dyra föremål av svenska konstnärer. Det var något att låta sina ögon vila på!

- Synd att företag i Glasriket minskar sin produktion. Men då blir de gamla konstföremålen dyrare när de går på auktion, spekulerade Janicka – synd att hon inte kan hoppa på en sådan hobby…

Janicka uppskattade mest målade muggar och fat i glada färger. En bekant konstnär LL hade hämtat sina motiv från Provence.
- Tänk om jag skulle kunna åka dit och också njuta av hela fält med blommande lavendel och solrosor, undrade Janicka. I sin lilla trädgård har hon bara två små lavendelbuskar och doften drar till sig många fjärilar och humlor.

I resten av hyttbyggnaden har man bjudit på en utställning om släkten von Fersen. Det var de som bodde i slottet för länge sedan. I ett stall och i olika slottsbyggnader har man ordnat en glashytta med butik och servering. Detta ställe är lika omtyckt på sommaren som före jul då ordnar man en stor julmarknad här. Många brukar komma med bil eller buss långt bortifrån. Till Janickas förvåning har stället nu nästan tappat lite av sin dragningskraft och utbudet har minskat.

Hon gick genom den stora allén till sjö viken och kom ihåg att här vid bryggan lär kungens båt en gång ha ankrat när han varit på besök hos slottsherren. Nu fanns här en utställning om släktens historia som går några hundra år tillbaka. Att en slottsherre (när han varit svensk ambassadör i Paris) var inblandad i franska revolutionen och ville rädda den franska kungliga familjen från att avrättas har inte alla läst i historieboken.
Hon träffade en dam i parken med tre hundar på promenad och tänkte på sina två fyrbenta som är nu borta….

Utanför den gamla byggnaden såg Janicka en pojke som sparkade med sin boll och det var nära att den träffade fönsterrutan…

På senare tid har man underhållit byggnaderna och parken så gått det bara går. I parken träffade Janicka trädgårdsfolk som arbetade med vägar och slottets fasad. En ekorre kom nära henne och ville kanske smaka på svamp vid den gamla ekens stam i allén.

- Men det var inte många som gillade frisk luft här ute idag, tänkte hon och plockade några kastanjer som fallit från de stora träden i parken. Hon undrade vilka vilda djur som äter sådana, rådjur eller älgar? På torra kvistar som vinden blåst ner såg Janicka lite mossa och lava. Hoppas att några små djur hittar hit och kollar utbudet. Snön kommer säkert i år med…

vägen hem såg Janicka en lastbil med asfalt och gubbar som lagade pott hål i gatan. Det gäller att vi är beredda för en riktig vinter i år med…

Kanske godis för något vilt djur??

 

Oktober

I början på oktober var vädret fortfarande snällt mot oss. Den fina sommaren har trots allt sjungit på sista versen nu. Folk passade på att vara utomhus. Man ville inte ta in sommarmöblerna från sina trädgårdar. Då blir det liksom definitivt slut. Många har fortfarande gjort promenader i parker eller fortsatte med sina vandringar i naturen.

Janicka besökte en dag Drottningholm och promenerade med ett par turister i slottsparken. Det var som i en skräckfilm: kring slottet kretsade massor med stora fåglar. De landade på gräsmattorna och började med sitt kalas i gräset. Kanske lite mat före nästa resa? Nej det verkade på dem att de flesta stannar här över vintern hos kungliga familjen. Fåglarna har tagit över parken här efter en kort turistsäsong. Vilken tur att parken är så stor att fåglar kan samsas med oss människor. Janicka skakade på huvudet, inte vill hon ha så många gäster i sin lilla trädgård.

En annan gång åkte Janicka till city och svängde förbi Kungliga slottet för att byta buss. Solen stod precis ovanför slottets tak och dränkte byggnaderna med sina strålar. Det var en vacker syn tyckte hon. Det var synd att inte flera som gick förbi lade märke till denna sköna bild som Janicka gjorde…

Hon fortsatte sedan till en stor park med ett friluftsområde som sträcker ut sig vid stadens utkant längs havet. Vilken generositet det råder i det svenska landskapet: Alla har rätt att slå sig ner på den gröna parkmattan eller i skogen. Vilken tur att det finns så många gröna områden med närhet till vattnet.

Huvudstaden vilar på många kullar och öar omgivna av vatten. Det är bara att välja efter smak. Stockholmarna älskar sin stad med ren luft och håller efter trafiken och andra störningar med en fast hand. Man vill behålla staden ren och tillgänglig för alla.

Janicka beger sig ofta till den stora parken med ett högt utsiktstorn. Men hon har bara varit uppe i tornet några gånger med sina gäster när hon ville visa den fina utsikten över staden.Nu har hon tagit en parkväg längs kanalen och satt sig på en bänk.

Hon träffade folk som promenerade med barnvagnar eller tog båten fram i kanalen till havsviken. Det var både små snabba motorbåtar och kanoter som hon såg där och fick vinka till. Några friska typer sprang sin runda förbi hennes bänk. Stora kryssningsfartyg till andra länder går dagligen förbi här.

Runt en liten sjö med många sjöfåglar slingrar sig prinsessans stig. Stigen anlades förra året och invigdes av parkens beskyddare, prinsessan ”Viki”. Janicka brukar komma hit ofta och njuta av den fina naturen och havsluften. Men nu på hösten fanns inga stora sjöfåglar som fick mata sina ungar uppe i trädkronorna kvar.

Nu fanns bara några lurviga typer av skotsk höglandsboskap som trivs i kärret.

Allting har sin tid, tänkte hon och passade på att se sig omkring och andas in den fina sensommaren. Det ska man leva på länge, ända fram till våren, tänkte Janicka.

Snart började vädret bli ostadigt och man fick mera regn och färre soliga dagar. Janicka ville se årets höstblommor utomhus och inomhus, kanske något färgrant att ta med sig hem.

Hon gjorde en utflykt till en park med slottets orangeri. Där brukar finnas ståtliga blommor med ett par fjärilar. Hon tog också några bilder på en trollslända för att sända till sina småttingar. Den hade ett konstigt huvud med något som påminde om en skalle.

 - Det här var mycket ovanligt, tänkte hon. Det har jag inte sett förut. Hon visste inte vad det var för trolleri.

Sedan gick Janicka in i en handelsträdgård med stora växthus för att hennes själ skulle få en glad kick av all blomsterprakt. Inne i växthuset fick hon se ett hav blomster av olika slag och färger. Kan det vara så att hennes hjärta börjar slå fortare av en så vacker syn? Kanske är det morfars blod som vaknar lite utspätt i hennes ådror? En trädgårdsmästare som känner varmt för naturen. De vackra växterna ger alla ren glädje. Har man fått gröna fingrar kan man sköta växter och är rädd om naturen. Vi har bara en jord att dela på tillsammans.

Janicka åkte hem med en stor azalea och med hyacintlökar att få trevligt sällskap hemma - fast hon tyckte mera om den här stor kamelia som inte får plats i hennes hem. Hon tänkte på en gammal romantisk film med Greta Garbo som spelade en sjuk dam…

 Azalea får duga....

 

September

Janicka väntade ett kärt besök i början på månaden. Hennes små älsklingar skulle komma och hälsa på henne. Hon har förberedd sig med både hem bak och några små presenter, som en bra mormor ska göra. Hon började planera vart de ska åka för att ha roligt tillsammans. De skulle säkert uppskatta en utflykt med båten till Birka med det gamla vikingafästet. Eller varför inte stanna på vägen dit när båten lägger till vid en marina för segelsällskapet med ett matställe? Man kan ta lite gott att mumsa på och titta på några båtar eller seglartävlingar.

Det krävs mycket skicklighet för att styra även små segelbåtar. Alla i båten hade flyttvästar, också folk som paddlade förbi, fast det var fint väder. Janicka såg unga som tränade i jollar med sin lärare, när hon en vacker dag tog lite fika på värdshusets veranda. Hur ungdomar lärde sig att segla var något hon ville visa sina egna. De kanske nappar på att lära sig den konsten också. Tom är säkert inte rädd för lite vatten, men det är inte säkert med Lucy, hon tycker mera om att vara på fast mark.

En dag fick Janicka ett tråkigt besked som en blixt från klar himmel: det blir ingen resa för hennes unga den här gången. Lucy ska börja skolan tidigare och Tom ska skolas in på dagis. Deras mamma har fått ett nytt arbete och alla har mycket annat att tänka på nu.

Janicka tyckte synd om barnen, hon vet att ingen kan ersätta deras pappa som flyttade hemifrån. Men hon ville så gärna hitta på något roligt åt dem. Något som kan föra dem bakåt i tiden, när allt var så säkert och trevligt hemma.

Nej, det var inte roligt för Janicka heller, att sommaren slutar så snart och de hinner inte ses innan vardagen tar över. Det var synd att de bor så långt ifrån. Men det är kanske bra att hitta någon fast sysselsättning åt barnen. Men hur ska det gå? En vuxen kan inte föreställa sig hur små barn tänker när deras säkra värld rasar samman och allt hemma inte blir likt sig?

Janicka har bestämt sig för att åka på utflykt själv, berätta allt och sända foton till dem.Vilken tur att det finns internet som hjälper till att hålla kontakten. I dag har många inte bara en notebook/ laptop och mobiler. En surfplatta/Tabloid med kamera är det senaste ”måstet".

Det är klart att Tom och Lucy har fått var sin platta! Lilla Tom som inte börjat skolan ännu och inte riktigt hunnit lära sig läsa och räkna. Men han klarar parant att logga in på McDonald´s och läsa deras reklam och spela deras games! Vilket snille på IT-området! Janicka väntar på att han snart ska börja beställa sin hamburgare hemlevererad! Han listar säkert ut hur betalningen ska gå till (utan ett köpkort).

På utflykten träffade Janicka en barnfamilj som badade utanför marinan. Några pojkar kom med familjens båt och var intresserade av sjöfåglar: en andmamma med små fågelungar som kommit till en brygga. Men vilka färger fick deras dunkappa? Inte mycket lik mammans. Hon undrade vilka andra fåglar har lämnat sina ägg i samma rede.

Janicka såg på pojkarna som nästan börjat skrämma bort fågelfamiljen. Hon var beredd att rycka ut och rädda fåglarna. Men det slutade bra, pojkarna fick gå tillbaka till sin båt och fåglarna fick vara i fred.

Hon tänkte på sina egna ungdomar, om lilla Tom skulle handla likadant. Det ska hon fråga. Hon tänkte mycket på dem och funderade. Det var tråkigt att sommaren snart är slut och att alla ska tillbaka till arbetet eller skolan.

Det är jobbigt att vara ung och alla har sina plikter och måsten. Men vad kan man göra när åren börjar göra sig påminda. Hon själv saknar den tid när hon orkade mera och hade någon uppgift att fylla. Hon tyckte om sitt arbete och sina arbetskamrater att umgås med.

Men Janicka klagar inte. Det är inte illa när man äntligen kan bli sin egen bas. När kroppen lyder en och man har lite sunt förnuft och barnasinnet kvar. Det är fortfarande så mycket man kan ge och få tillbaka. Det gäller bara att våga sträcka ut sin hand. Inte alla är så lyckliga och nöjda med sin lott på äldre dagar.

Törs du pröva på dina vingar?…

 

Augusti

Vill man avsluta sina lata sommardagar, är det en båt utflykt till det närmaste ölandet att föredra. Flera stora båtar går till det familjevänliga Åland som har ett lagom tempo också för seniorer. Det ligger närmast vårt land med sina flera tusen öar och är rena rama oasen i dagens hektiska liv. Janicka har tagit båten med ett gäng av mogna flickor. Hon ångrade bara att hennes små tjejer inte kunde hänga med den gången. Vid sommarens slut är turistsäsongen i det lilla öriket nästan över. Man får här allt serverat på ett fat: naturen är fortfarande vacker och lämningar av en gammal och något bråkig historia finns kvar.

Vägarna tar dig på någon timme tvärs över de största öarna. Och det finns mycket att se. Både natursköna och intressanta ställen väntar på att bli upptäckta av besökarna.  Det är roligt att köra på en krokig väg från en ö till en annan. Man kan se havet som nästan slickar bilarna. Man kan också ta några lokala färjor mellan de största öarna.

Den äldsta sevärda lämningen är på Kastelholm. Slott här hyste några svenska kungar under tiden då Åland och Finnland hörde till Sverige. I dag finns också en park i närheten - Skansen med hitflyttade gamla hus.

Efter kriget i början 1800-talet förlorade Sverige både Åland och Finland till Ryssland. Ålands nationstillhörighet och läget mot omvärlden har ändrats. Under ryska kejsartiden blev Åland en utpost mot Sverige. Ryska trupper flyttades till Åland. Först inkvarterades många soldater hos folk på gårdarna.

Senare byggdes en storslagen fästning och örlogsbas vid Bomarsund för en stor rysk armada. Ryssarna hade med sig också många fångar och hantverkare. Folk med olika språk, kulturer och religioner föstes ihop och arbetade här under nästan 30 år.

Flera torn som byggdes runt om huvudbyggnaden bestyckades med kanoner. De skulle skydda befästningar från sjösidan.

Vid sjökriget vid sundet på 1850-talet kom franska och engelska flottan och raserade befästningar. Bland besättningarna härjade sjukdomar. Kolera skördade mångas liv.

Fästningens stenar plockades under en tid bort och användes som byggnadsmaterial innan de historiska lämningarna fick fredas. Flera kyrkogårdar för folk av skilda trosbekännelser liksom många kanoner i ruiner vittnar idag om den märkliga tiden vid sundet.

Striden vid Bomarsund var inte resultatlös : Åland fick senare vid fredskongressen igenom en överenskommelse -  Ålandsservitut. Det betyder att landet inte fick befästas och att det skulle förbli utan militära styrkor.

Mariehamn har många butiker, fina hotell och flera hamnställen och småbåtsmarinor. Sjöfartsmuseet vittnar om landets stora marinhistoria och gamla segelbåtar ankrar än idag vid kajen.

Fiskare tar varje dag upp sin fångst från fisketrålar och i restaurangerna finns dagsfärsk fisk att smaka på.

Här får man tro att tiden har stannat upp. Har man tur med vädret, är den sköna naturen och unika historien något njuta av och att utforska. Folkmängden ligger lågt under ett hundra tusen. Alla är mycket vänliga och har svenska som sitt modersmål! Man gör allt för att kunna behaga sina gäster.

Janicka fick en trevlig pratstund på den stora gågatan – Esplanaden - när hon satte sig på en bänk för att vila sina ben. I närheten satt en stor hund med sin husse. Det är klart att hon först pratade med hunden.

Hussen som var en pensionerad stockholmare hade inget emot att berätta om sin hund.

Hon fick höra att hundar av hans ras - Berner Senner - brukar hjälpa till vid räddningsarbeten i Alperna. Han berättade också om flytten till sin sambo på Åland. Och han stortrivs här i deras stuga på en mindre ö. Trots den enorma mängden turister på sommaren i Mariehamn den enda staden på Åland. Men det finns så vacker natur vid havsvikar och i skogar. Han längtar inte tillbaka till storstaden.

- Men på vintern med snö och när vinden piskar och blåser över öarna, hur går det med kylan? frågade Janicka.

- Ingen fara, svarade han, vi har det varmt och skönt hemma. Vi har hela sommaren på oss att skaffa ved, grönsaker och fisk. Man vänjer sig snart till ett lugnt liv. Vi behöver inte gå ut varje dag till något jobb som väntar. Vinterdagar kan också vara trevliga och luften är så ren och fin hela året.

Janicka var glad att hon fick besöka Åland på sensommar, när öarna vilade fortfarande dränkta i solen.

Hon tyckte också om den mycket intressanta regeringsbyggnaden - Självstyrelsegården med modern arkitektur och framför allt landets självstyre och unika kontakter med omvärlden. Storebror Finnland ligger närmast och sträcker ut sin hand till sin lillebror. På Åland lever historien i folkminnen kvar- här vett alla vad ett liv i frihet kostar.

Gumse hälsar från Mariehamn:

Hej, vi ses snart igen...

 

Juli

Sommaren är en härlig tid som önskas att den varar länge….

Men den  ljusa och varma tiden tar snart slut. Skolan börjar snart på ett nytt läsår och ledigheterna blir över för de flesta. Det ät dags nu att återgå tillbaka till arbeten eller andra plikter. De som inte hunnit ut på sjön ännu, måste vänta till nästa år.

Janicka har varit på en resa till en seglarnas mecka - Bohuslän. Hon tycker om segelbåtar, fast hon har ingen själv. Att vandra genom den vackra kusten och på de natursköna öarna var en stor upplevelse.

Det fanns många ställen med en gammal historia, flera stora broar och industristäder. Några orter är omskrivna i böckerna eller i vackra visor.

Orter som: Fjällbacka, Grebbestad, Klädesholmen, Smögen eller Strömstad. Tanum med sina ristningar får oss tänka på tusen år tillbaka i tiden. Redan då har folk smakat på färsk fisk här. 

Städer som lockar med sitt läge, rena luften eller fina maten: fisk och räkor. Ingenting går mot en räksmörgås:

Det är smaskens!!!

 Tänk att man kan se från sitt fönster inte bara havsviken med en elegant bro som spänne, piren och stora båtar vid stads inlopp. Där finns också många havsfåglar seglande förbi i den salta luften…

En härlig tid -  då ska man leva livet för fullt..

 

Juni

Skolorna stänger snart för en efterlängtad ledighet. Många ungdomar kan pustas ut. Även lärarna kan vila sig en tid och tänka på något annat än läxor och tentor. Alla behöver vila sig. Vilken tur att vi har våra smultronställen.

Janicka tyckte synd om barn som inte kan hälsa på sin mormor eller morfar och busa på landet. Hennes fina jäntor kan inte heller komma i år till henne. Sommaren blir inte lika rolig utan deras skratt och kvitter.

Janicka ska plåta mycket på sina utflykter och sända nya foto till sina tjejer. De brukar prata över internet och berätta om det ena eller andra. Man blir så glad, att kunna byta bilder och träffas på det viset. Tjejerna tyckte mest om tivoli med gungor som gästade deras stad.

Avståndet blir inte så svårt. Janicka vill gärna hänga med. Hon tänker på tjejerna så ofta och tiden går snabbare undan. Hon känner sig inte ensam.

På midsommar dagen var Janicka på en folkfest. På vägen till firandet har hon träffat folk med sina korgar, pallar eller trampande på cyklar. Det var många familjer med sina barn, cyklar eller hundar -  alla var välkomna.

Vid tombola och vid stånden med förfriskningar köade många nyfikna och törstiga. Janicka köpte inga lotter, det får vänta tills tjejerna kommer hälsa på. Många stora och små tjejer kom i finklänning, med blommor eller fick en blomsterkrans i håret.

Vid midsommar stången har man ordnat musik. En grupp i folkdräkter har sjungit och dansat med både barn och vuxna. Ett så här trevligt fest firande har Janicka inte varit på länge. Alla hade roligt vid sommarstången.

Mycket folk har suttit i gräset på backen och njutit av musiken. Många plockade fram sina smörgåsar ur matkorgen. Janicka kände värme kring sig och det var inte bara solen som gjorde en vacker dag att minnas. Det var människor som trivdes tillsammans. Folk levde upp genom en gammal tradition.

Lång leve den goda människa inom oss!!

 

Maj

Maj månad har kommit med gröna skogar vackra ängar….

Den sköna maj har inte snålat med solvärme. Så småningom kom all blomsterprakt. Det var bara synd om några allergiker, som inte kunde ta emot så mycket nytt i sin luft. Alltid är det något som inte passar alla.

Många har vandrat till Kungsträdgården. Det brukar folk göra varje år. De har njutit av mängder av blommande träd kring vatten bassängen. Några barn har tagit sitt första dopp.

Janicka har påtat hemma i sina rabatter och farit runt med en vattenslang – inte alltid kommer regnet i önskat tid. Varje dag har hänt något nytt både i den egna trädgården och ute i parkerna.

Första gräsklippare har körts runt. Många buskar (som den hårda vintern tog kål på) har rensats ut. Äppelträden har klarat sig och blommar för fullt, kan det bli någon frukt i år?

Det var trevligt att min vinranka har klarat sig, tänkte Janicka när hon åkte till soptippen.

Hon träffade en dag många ”med gröna fingrar” hos trädgårdsmästaren. Där kunde man spana in och njuta av både plantor och dyra växter. En gammal vinranka i krukan såg mera som en trädstubbe än en smidig klätterväxt. Och den har kostat flera tusen! Tacka vet jag min ranka som gav mig redan många fina druvor, tänkte hon.

Janicka handlade där sina kryddor och några pelargon. Hon vill ha det mysigt hemma också.

  

 

April

På valborgsmässoafton kommer eldarna att tändas på många ställen i landet.

Folk ska välkomna våren med stor glädje. Alla har vi längtat efter värme och blommor i grönskan. Ut till naturen bara, det är dags!!

Janicka träffade ute en ung hund rullande i gräsmatta. Han hoppande glatt upp efter sin boll.

Lite glädjestunder ska man få. Vi vill leva ett rikt liv och passa på, eller hur??

Janicka ska titta i kväll på eldarna och sjunga lite glada melodier: ”Ut med vintern nu…och in med värmen…”

Ska du också fira våren med oss? Vi ses kanske ute, vem vet??

Spana in årets första bin!

 

Mars 2013

Vintern har släppt taget om oss några dagar. Precis som den också ville vila sig efter en lång tid. Solen kom fram och de stora snötäckena och högarna minskade på sina håll i solskenet. Det var trevligt att vara ute - nästan som våren skulle komma snart.

På strandpromenaden gick flera familjer med barn i pulkor eller med stav. Stigen var röjd och utsikten över den isbelagda sjön lockade många.

Några barnfamiljer brydde sig inte alls om att gräset var borta så här års. De satte sig ner ändå för att ta fram sin termos och smörgåsar. Parken i stadens utkant var lika trevlig idag. Många friska typer vågade trotsa vintern här.

 

Folk som får tid att umgås och lever sunt så mycket det bara går får gladare och rikare liv. Tänkte Janicka och längtade till sommaren. Det är trevligt att ha sin familj så nära. Hon saknar sina små tjejer, men de bor så långt borta. De kan bara ses på somrarna. Men de kan prata ofta med datorns hjälp. Vilken tur att tekniken hjälper oss på många sätt och vis...